Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2002-09-28
English version
 

Hönshackel - vadå?
Text & foto: Gunnar Johnson

Tupphackel väljer vi med största omsorg. Hönshackel
däremot ofta av slentrian. Detta trots att hönshackel också
bör ha mycket specifika egenskaper för att våra flugor ska fiska riktigt.

Flymf bunden av mästaren själv - Pete Hidy.
Flymf bunden av mästaren själv - Pete Hidy.

  Den seriöse flugbindaren är alltid på jakt efter bra tupphackel. Endast det bästa är gott nog, och med kännarmin examinerar vi de odlade supernackarna vad gäller fjädrarnas kvalitet och färgnyans. Fibrerna ska vara styva - helst med en liten mjuk fot - och mittstammen ska vara tunn och fin för att inte bygga mer än nödvändigt då hacklet lindas. Fjädrarna ska dessutom ha spänst och god glans, och när vi väl funnit nacken med de rätta kvaliteterna, lättar vi gärna på plånboken och räknar upp en lång rad hundralappar.

  Men när det gäller hönsnackar, så väljer de flesta fortfarande enbart efter färg. För hönshacklet är ju ända "bara" hönshackel. Inte behöver det ha några speciella kvalitetsegenskaper. Det ska ju bara finnas där och få flugan att "fladdra" lite i vattnet... eller?

  Det är märkligt att så många inte fäster någon större vikt vid olika hönshackels skilda kvaliteter. För på samma sålt som vi söker styvhet i tupphacklen, luddfria bistrålar och en tunn mittstam, så finns det minst lika specifika egenskaper att söka också i hönshackel - men här söker vi andra kvaliteter.

  Ett hönshackel ska naturligtvis också ha en tunn och följsam mittstam. Men det räcker inte med det. Hönshacklet ska vara så mjukt, att det rör sig i vattnet och tillför flugan en illusion av liv. Men det bör också har en mjukt luddig mittstrimma, som ger flugan möjlighet att suga och bevara vattnet, vilket annars stänker bort vid luftkasten. En våtfluga, nymf eller flymf med sugande hackel sjunker därför omedelbart vid förnyat kast, medan samma fluga med felaktigt valt hackel riskerar att ligga kvar flytande på vattenytan, varför vi blir tvungna att "dra ner" den for att få den att sjunka.

  Ett hackel med luddigare mittstrimma ger dessutom flugans framkropp ett fylligare utseende och illuderar därmed på ett förtjänstfullt sätt insektens thoraxparti. Sedda i motljus kommer de små luddiga bistrålarna samtidigt att sprida ljuset mer än ett hackel utan denna luddiga mittstrimma. Det kan också vara intressant att studera hur färgen på vissa våtflugehackel förändras mer än andra i vått tillstånd. Om vi är noga med att välja rätt färg på våra tupphackel, som ju fisken trots allt bara ser i siluett mot himlen, vore det naturligt att vi la ner minst lika mycket intresse att finna hönshackel av rätt färgnyans. Dem har ju fisken betydligt större möjlighet att studera i detalj och på betydligt närmre håll.

  Funderar vi enbart på några av dessa egenskaper hos våtflugehacklen, så är vi redan en bra bit längre på väg, än då vi mer eller mindre av slentrian - då vi beställer flugbindningsmaterial - som avslutning säger, "och så släng med några hönsnackar också. En brun och en svart".

Jag har roat mig med att bläddra igenom några kataloger från olika leverantörer av flugbindningsmaterial - både här hemma och utomlands. Ofta upptas hela sidor av odlade tuppnackar av hög kvalitet, och alla deras egenskaper prisas vad gäller fiberstyvhet, färg, glans och liknande. Många gånger får man dessutom veta hur många fjädrar en nacke innehåller och till vilka krokstorlekar fjädrarna passar. Inget är lämnat åt slumpen och nackarna är dessutom indelade i olika klasser allt efter kvalitet.Allt skapar en känsla att dessa nackar är ett "måste" för varje flugbindare med självaktning. Innan man i katalogen övergår till att beskriva sitt övriga flugbindningssortiment, anger man sedan pliktskyldigast på några få råder, att man också saluför hönsnackar - och då normalt endast i vilka färger de finns... Varför? Sedan många år har flymfer och andra mjukhacklade våtflugor tillhört mina absoluta favoriter och varit de flugor, som oftast sitter på min tafs Det har naturligtvis fått tillföljd att jag intresserat mig för hönsnackar i olika färger och med de kvalitets egenskaper som jag speciellt värdesätter. Det gäller alltså förmågan att suga och behålla vatten, mjukhet glansighet och tunn mittstam. Men det betyder inte att ju mjukare fjädern är desto bättre gillar jag den. Istället är det så att jag väljer hackel med olika mjukhet för olika typer av vatten. I en starkt strömmande å eller älv måste flugan till exempel ha "styv-mjukare" hackel än den fluga, som jag avser att fiska med i en sjö. I det senare fallet kan hacklet knappast våra mjukt nog...

Hönshackel med mjuka, rörliga bistrålar
Hönshackel med mjuka, rörliga bistrålar och luddigt centrum, som ger thoraxpartiet volym och samtidigt hjälper flugan att hålla vatten vid luftkasten

  Redan vid bindstädet märker man hur olika egenskaper hos hönshackel ger flugan olika karaktärer, och hur dessa karaktärsegenskaper förenklar eller försvårar bindandet. Jag har redan nämnt hackelstammens grovlek som ett exempel på detta. Men det finns åtskilliga andra egenskaper hos ett hackel, som gör att man får en speciell kärlek till en viss nacke även om man har en "tvillingnacke". som vid en första anblick ser nära nog identisk ut. Vid bindstädet visar sig den ena vara perfekt, medan den andra inte fungerar alls.

  Vissa nackar kan till exempel fylla upp flugan med bara två varv av fjädern, medan andra kan fordra fem eller sex varv och ändå inte ge lika gott resultat. Visso nackar kan också se mycket fina ut på "rätsidan", men tar man loss en fjäder och studerar dess baksida, så ser man att den är vit och "kalkaktig".

  Många gånger är det en stor fördel att ha ett glas med vatten vid sidan av bindstädet. Där kan man testa sina flugor för att se hur matrialen uppför sig. Plötsligt kan det visa sig att den fluga, som ser så bra i bindstädet, kan få helt oväntade egenskaper nedsänkt i vattnet. Det kan gälla hacklets förmåga att "slå ut" eller att det förändrar färg. Nere i vattnet exponeras också flugan från alla håll. Ett hackel med "kalkaktig" baksida kan som exempel helt förändra flugans färg jämfört med bilden av flugan sedd rakt från sidan och i torrt tillstånd.

  Det finns med andra ord all anledning för oss att välja våra vålflugehackel med lika stora kvalitets krav som då vi köper tupphackel. De är nämligen inte bara någon allmän dekoration på dina våtflugor. Istället är det de som avgör om dina flugor kommer att uppföra sig rätt och attrahera fisken eller inte.

© Text och Foto Gunnar Johnson 1990

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: