Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2006-01-21
English version
 

Fiske med gräshoppor

Eftersommaren har sina alldeles speciella insekter. En sådan grupp är gräshopporna, som kan förekomma i stora mängder på gräsmarker i närheten av våra vattendrag. Varma dagar med lite vind blåser de ut över vattnet och tas då gärna av fisken.

Text & akvareller: Gunnar Johnson

  Redan Izaak Walton och Charles Cotton berättar om fiske med levande gräshoppa, men också om hur man så tidigt som i mitten av 1600-talet förfärdigade konstgjorda imitationer av dem, så flugfisket med gräshoppor har ganla traditioner. Trots det har gräshoppsfisket aldrig fått någon starkare förankring i vårt nordiska flugfiske. Det är märkligt med tanke på att vi har ganska gott om gräshoppor vid våra vatten under sensommaren och förhösten, en tid på året då dagsländekläckningarna ebbat ut, varför gräshopporna borde fånga vårt intresse. Men tydligen har vi under eftersäsongen istället fokuserat oss på nattsländorna och därigenom glömt att det finns andra alternativ - till skillnad mot vad som är fallet i andra delar av världen, till exempel i USA, där flugfisket med olika gräshoppsimitationer numera är mycket dominerande under den senare delen av flugfiskeåret.

  Men så har det inte alltid varit. Poul Jorgensen skriver i sin bok "Modern Fly Dressings for the Practical Angler" från 1976 hur det då endast var ett par år sedan gräshopporna blev föremål för flugfiskarnas intresse. Han har naturligtvis både rätt och fel. Rätt så tillvida att det faktiskt bara är ett par decennier sedan flugfisket med gräshoppsimitationer fick någon allmän spridning bland amerikanska flugfiskare. Men fel med tanke på att det visst fanns enskilda flugfiskare, som långt tidigare upptäckt gräshoppornas intresse som öringföda. Och han hade naturligtvis fel med tanke på vad jag tidigare nämnt om Waltons och Cottons fiske mer än 300 år tidigare... Tyvärr är denna historielöshet vanlig - inte bara bland flugfiskare på andra sidan Atlanten, utan också här hos oss. Mycket gammalt finns ännu kvar att "nyupptäcka" för den som går tillbaka till äldre källor. Jag är själv inget undantag. Det tog även mig åtskilliga år att upptäcka hur mycket gräshoppor det fanns vid mina hemmavatten och vilken betydelse de hade under eftersommaren - trots att jag läst både min Walton och andra flugfiskeförfattare..

Henry's Fork Hopper
Henry's Fork Hopper

  När det gäller fisket med gräshoppsimitationer är det emellertid märkligt att dessa inte använts i större utsträckning av amerikanska flugfiskare med tanke på att mete med levande gräshoppor sedan gammalt varit mycket utbrett just i USA. Gräshoppor har där i det närmaste varit ett standardbete - ungefär som mask här i Skandinavien - varför det fanns en gammal och ]ång tradition att falla tillbaka och bygga vidare på. Men det skulle alltså dröja ganska länge innan även det amerikanska flugfisket med gräshoppsimitationer fick någon bredare spridning.

  - Många storlekar och färgvarianter -

  Gräshopporna hör till rätvingarna. Det finns ett relativt stort antal arter även i våra nordiska länder, men de flesta är förhållandevis små i jämförelse med många amerikanska arter. I USA fiskar man därför ofta med imitationer som är 4-5 centimeter långa, medan våra gräshoppor vanligen endast blir ett par centimeter - åtminstone de jag funnit vid stränderna kring mina hemmavatten. De flesta av dessa har varit gråbruna, men en del har haft gröna färgschatteringar och många har varit gultonade på buken.

  Den typiska gräshoppsbiotopen är eftersommarens torra gräsmarker, men det finns faktiskt också en liten gräshoppa, Tettix subulatus, som kallas vattengräshoppa, eftersom den är allmän just vid stranden av sjöar och åar. Den är brun till färgen, cirka en centimeter lång och kan till och med springa ut på vattenytan.

  Men de gräshoppor vi i första hand kan basera vårt flugfiske på är de arter, som uppehåller sig på gräsmarker runt våra fiskevatten och som kan förväntas driva ut över och hamna på vattnet. Gräshopporna har ju vingar med vars hjälp de i lämplig vind kan förflytta sig över längre avstånd. De använder bakbenen för att hoppa upp så högt de kan i luften och fäller sedan ut vingarna för en primitiv glidflykt. Är olyckan framme kan de därvid hamna ute över ån eller en bit från sjöstranden.

  Väl på vattnet gör de några kraftiga sparkar, men flyter sedan vanligtvis orörliga med bakåtsträckta ben. Man kan alltså fiska dem med omväxlande några korta ryck och däremellan fridrift över längre sträckor.

Dave Whitlock's Hopper
Dave Whitlock's Hopper

  Oftast har fisken tagit mina gräshoppor med förhållandevis kraftiga påslag. Den här tiden förekommer det ju sällan några massiva kläckningar av vattenlevande insekter - undantaget möjligen några sena nattsländor - varför fisken inte längre är lika selektiv utan tar vad som kommer flytande. Men varma, soliga dagar med lite vind, då många gräshoppor är i rörelse - de är ju växelvarma och blir aktivare vid varm väderlek - kan tillräckligt många blåsa ut över vattnet för att fånga fiskens uppmärksamhet och intresse.

  - Massor av gräshoppor -

  I början av 80-talet fiskade jag några augustiveckor i nordvästra USA och fann då att flugfisket denna tid på året till mycket stor del baserades just på den rikliga förekomsten av gräshoppor i olika färger och storlekar. Det givande fisket gjorde mig mer uppmärksam när jag återvände till Sverige och mina småländska hemmavatten.

  Slutet av säsongen det året kikade jag alltså extra noga efter gräshoppor när jag gick längs ån, och fann då till min stora förvåning vilka oerhörda mängder gräshoppor det fanns - men som jag inte sett tidigare år, eftersom jag då inte varit uppmärksammad på deras förekomst eller värde som öringföda.

En gräshoppa ligger med utsträckta ben
En gräshoppa ligger med utsträckta ben och förhållandevis lågt i vattenytan. En imitation bör alltså inte förses med hackel eller på annat sätt fås att stå uppe på vattnet.

 

Gräshoppa i ytfilmen

Imitation av flytande gräshoppa

  För varje steg jag tog längs den hemvanda stigen utefter ån, hoppade olika gräshoppor upp framför fötterna på mig. Jag fångade en del för att fotografera och teckna av, men några släppte jag också över åns vatten för att se om de uppförde sig som sina amerikanska kusiner - och det gjorde de. Liggande ganska djupt och aningen "tungt" i ytfilmen gjorde de några kraftiga sparkar, men flöt sedan mer eller mindre orörliga med strömmen. Jag ordnade också en liten konstgjord "rise" över en hölja, där jag visste att det stod en rejäl öring, och det behövde inte flyta särskilt många gräshoppor över honom, innan han fattade galoppen och steg till de gräshoppor jag kastade i. Så nog åt mina emåöringar också gräshoppor alltid...

Poul Jorgensen's Hopper
Poul Jorgensen's Hopper

  Sedan dess har jag bundit och fiskat med flera olika gräshoppsimitationer - kanske främst en variant av Henry's Fork Hopper försedd med ben av fibrer från fasantuppsstjärt med knutar på för att imitera lederna. Flertalet gräshoppor vid min del av Emån har emellertid varit förhållandevis små jämfört med dem jag såg i USA, var- för mina imitationer endast varit omkring 20 millimeter långa och bundna på vanlig öringkrok - men då en långskaftad och tunntrådig sådan. I de flesta fall har jag alltså använt hjorthår som kroppsmaterial, men jag har också experimenterat med att tillverka kropparna av balsaträ och i några fall även använt den avskurna änden av själva pennan till en lagom stor stjärt eller vingfjäder. Rotänden till en sådan fjäderpenna är ju luftfylld eller fylld med poröst hornmaterial, varför den ger en kropp med god flytkraft, bara man isolerar själva snittytan med vattenfast lim eller flugbindarlack.

  Sådana kroppar kan färgas in med vattenfasta märkpennor - antingen hemma eller ute vid vattnet - en teknik som allt fler flugbindare använder sig av till många olika typer av flugor. Innan du har fastställt vilka gräshoppor som förekommer vid just dina vatten, kan det kanske vara lämpligt att ha med några sådana "färgneutrala" imitationer, vilka du sedan färgar in efter de arter du finner frampå eftersommaren. Det är troligen också så att du kommer att finna flera olika arter i olika storlekar och färgvarianter. En neutral grundmodell bunden på några olika krokstorlekar tillsammans med ett par färgpennor i gult, grönt och brunt1 ger dig frihet att välja både storlek och färg efter de arter du sedan finner vid dina vatten.

  - Intressant komplement -

  Hur som helst är fisket med gräshoppa ett intressant komplement till vårt vanliga flugfiske under sensommaren. Det är inte särskilt många år sedan nattsländorna endast tillmättes ett marginellt intresse för flugfiskaren. Det är inte heller länge sedan vi "upptäckte" myggpuppefisket i våra stilla vatten - för att nu bara nämna två exempel på insekter, vilka vi alla idag anser hör till de viktigaste grupperna av bytesdjur för fisken och därmed bland de mest intressanta att imitera vid bindstädet. Kanske kommer vi om några år också att räkna gräshopporna dit...

Bindbeskrivning
Imitationer av små gräshoppor kan lämpligen bindas av fibrer från
vingpennan på en påfågel. De har den rätta ljust brunspräckliga färgtonen.

  Akvarellen på denna sida visar tre "etablerade" amerikanska gräshoppsimitationer. Jag anger inga bindbeskrivningar, eftersom bilderna talar för sig själva. Det kan emellertid nämnas att Henry's Fork Hopper är tillverkad av hjorthår, som vikts fram och tillbaka längs krokskaftet, Dave Whitlock's Hopper har kropp av blek- gult polygarn och Poul Jorgensen's Hopper har kropp dubbad med hår eller polyfibrer. De två sistnämnda har huvud gjorda i muddlerteknik, och samtliga gräshoppor har en vinge liggande platt över ryggen. Den görs vanligtvis av en sektion från en kalkonfjäder eller annan mörkt brunspräcklig fjäder. För att fibrerna inte ska spricka isär, kan fjädersektionen lämpligen bestrykas med ett tunt lager flugbindarlack, innan den binds in.

  Se endast de tre flugorna som exempel för experiment vid det egna bindstädet. De kan tjäna som inspiration, men många gånger är ordet "bindbeskrivning" dubbeltydigt - det kan också binda flugbindaren att tro att en fluga måste se ut på ett visst sätt. Inget är mer felaktigt. Med lite fantasi och uppmärksamhet på olika materials speciella egenskaper och användningsområden, kan man skapa egna imitationer med utgångspunkt från de insekter man finner vid de egna vattnen, där dessa imitationer betydligt bättre ger en bild av det aktuella bytesdjuret. Det är det som gör flugbindningen extra stimulerande - speciellt när man sedan får fisk på de egna kreationerna...

© Text och teckningar: Gunnar Johnson 1991

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: