Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
1998-09-08
English version
 

Rådjur, elk och antilop

Hjorthårsflugor, säger vi ofta lite slarvigt, men tänker då inte på att olika hjorthår har skilda egenskaper, som gör dem lämpade till olika typer av flugor; elk till vingar och rådjur och antilop till flugor som ska trimmas

Text & foto: Gunnar Johnson

Mitt intresse för Elk Hair Caddis väcktes för snart femton år sedan efter att jag hört så många lovord om flugan från mina amerikanska flugfiskevänner. En egen förenklad variant bunden med harörekropp, där de utstickande håren fick ersätta originalets kropps-hackel, visade sig vara en utomordentligt lättbunden, välflytande och välfångande harrfluga, som dessutom kunde bindas även i mycket små krokstorlekar. Den blev därför min egen absoluta favorit, och flugan har vid åtskilliga tillfällen de senaste åren varit helt överlägsen många andra nattsländeimitationer. Personligen tror jag det är flugans speciella, ganska transparenta vingsiluett som bidrar till dess fisklighet. Den är vad som på flugengelska kallas "fluttering" - med andra ord ger den intryck av nattsländans vingar i rörelse, halvt genomlysta ovanifrån.

Bild på hjorthårs flugor

Bildtext: Från vänster brunfärgat antilophår och en brun Goddard's Caddis, naturfärgat rådjurshår och en Streaking Caddis samt elkhår och en Elk Hair Caddis.

  Naturligtvis berättade jag om mina goda erfarenheter och fångstresultat med Elk Hair Caddis för mina fiskevänner. Några av dem sa sig ha svårt att få fason på flugan, och vi bestämde därför att binda den tillsammans under en flugbindningskväll. Det visade sig då strax var deras svårighet bestod. Ingen av dem hade elkhår i sina flugbindningslådor, utan de hade bytt ut vingmaterialet mot samma rådjurshår som de använde till sina Streaking Caddis -men det går inte! Materialen har nämligen, trots att de kan tyckas vara lika, helt olika egenskaper. Både elk och rådjur har ihåliga pälshår, men rådjurshåret är porösare till sin karaktär. Det kan därför dras ihop hårdare, men reser sig samtidigt mer från krokskaftet, medan elkhåret inte lika lätt låter sig pressas samman. Därför reser sig inte heller elkhåret lika mycket utan ger den rätta, flackare vingprofilen till en Elk Hair Caddis.

  Deras upptäckt gav mersmak, och flera klubbmedlemmar inhandlade därför elkhår - men också andra typer av hjorthår - till följande klubbträff, och vi satte igång att prova de olika pälshårens lämplighet för olika typer av flugor.

  Hjorthår

  Ofta använder vi lite slarvigt begrepp som "hjorthår" och "hjorthårsflugor" för alla flugor bundna med rådjur eller elk, och på senare tid har också tillkommit ytterligare några "hjorthårsmaterial t.ex. yearling elk och antilop, varför det kan finnas anledning att se lite närmare på de olika pälshårens egenskaper.

  Rådjur och antilop

  Rådjur är ett utomordentligt hårmaterial till Streaking Caddis. Det har god flytkraft för en fluga, vilken ofta fiskas stripande i ytan, och rådjurshåret kan lätt dras ner med bindtråden och reser sig då i markerad vinkel mot krokskaftet. Det kan också packas till en tät kropp som är lätt att frisera med en sax.

  Rådjur används därför ofta till Goddard's Caddis, som är en friserad fluga med stor flytkraft. Men till denna har jag funnit att antilophår är det material som ger överlägset tätast och mest välflytande kropp. Dessutom är antilop håret utomordentligt lätt att frisera -faktiskt lättare än rådjurshår - och genom att antilophår är extra tjockt och poröst, så ger det flugor av denna typ en mycket jämn och fin yta, där eventuella ojämnheter automatiskt fylls ut. Det är alltså mycket tacksamt att binda friserade flugor med antilophår

Fluga med elkhår

Bildtext: Eftersom elkhår inte är lika poröst, reser sig vingen inte lika mycket när bindtråden dras åt Bra som vingmaterial-men mindre lämpligt att trimma. Enda hjorthårsmaterialet till Elk Hair Caddis

  Elk Hair

  Elk är beteckningen för den amerikanska wapiti-hjorten och har alltså ingenting med vår europeiska älg att göra. Det stora, kronhjortsliknande djurets päls har en annan struktur än rådjurs- och antilophår De enskilda elkhåren är spänstigare och något mindre porösa, vilket gör att de inte lika lätt låter sig pressas samman. Vid nedbindning på krokskaftet reser de sig därför inte lika mycket som andra hjorthårskvaliteter, vilket ger flugor bundna med elkhår en lämpligare vingvinkel. Numera finns även Yearling Elk att köpa. Det är hår från årskalv och har finare struktur

  Färgat hår

  Vid sidan av naturfärgade skinn finns också samtliga hjorthårstyper i en bred färgskala, där framför allt Brown och Dark Brown är speciellt intressanta för våra nattsländeimitationer - det är ju få nattsländor som är "rådjursfärgade". Särskilt viktigt är detta för friserade flugor, till exempel Streaking Caddis och Goddard's Caddis, eftersom det naturfärgade pälshårets grå rotdel kommer fram när topparna klipps bort.

  Färgningsprocessen sägs vara skonsam för att inte skada hårmaterialet eller göra det skört. Vid all färgning riskerar man naturligtvis att en del av materialets naturliga fett försvinner -det är ju oftast en förutsättning för att färgen ska fästa - men den risken är minimal med moderna, skonsamma färgningsmetoder, och när det gäller pälshår från olika hjortdjur ligger ju dessutom flytkraften i de luftfyllda hårens porösa uppbyggnad.

Fluga med Rådjurshår

Bildtext: Vinterpäls från rådjur innehåller mycket luft. Det är poröst och spretar åt alla håll när det binds in på krokskaftet, varför det är olämpligt som material till vingar á la Elk Hair Caddis Men det har bra spetsar och är lätt att trimma. Utmärkt till Streaking Caddis.

  "Material-laborationer"

  Ofta sitter vi och leker vid bindstädet och varierar gamla välkända flugmönster i försök att förbättra dem. Vi experimenterar också med bindmetoder och materialval för att så nära som möjligt imitera olika insekter vid våra vatten. Men det är kanske inte lika vanligt att vi sätter av tid bara för att "experimentera för experimentets egen skull" - det vill säga för att väga olika material mot varandra och på så sätt få fram de enskilda materialens unika och optimala egenskaper, vilket i sin tur skulle hjälpa oss att lättare välja rätt i den stora flod av nya material som hela tiden dyker upp på marknaden. Jag vill därför slå ett slag för rena "material-laborationer", något som just de olika hjorthårsmaterialen kräver för att man ska förstå deras specifika egenskaper. Mycket snart inser man då hur pälshår från olika hjortdjur kan våra helt väsensskilda - även om de vid en ytlig besiktning kan se mycket lika ut.

  Precis som ett grässtrå består hjorthår av ett fastare ytterhölje med en porösare, luftfylld kärna. De enskilda håren är också porösare nere vid basen, medan topparna är tätare och fastare till sin karaktär. Men håren skiljer sig mellan olika hjortdjur. Dels skiljer det mellan olika arter, men det skiljer också mellan djur av olika ålder av samma art och mellan sommar- och vinterpäls. Vi vet ju alla hur till exempel rådjur sen både rödbrunare och smalare ut i den tunnare sommarpälsen än i sin gråare och tjockare vinterdräkt, då de ser betydligt kraftigare ut. Vinterpälsen har av naturliga skäl porösare, mer luftfyllda hår för att bättre isolera mot kylan, och det är också vinterpälsen som är mest lämpad till flugor som Streaking Caddis, och därför det som säljs i våra flugfiskebutiker. Men den som känner en jägare kanske kan tigga en bit från ett djur skjutet under augustijakten, då det fortfarande kan ha kvar av den mindre luftfyllda sommarpälsen - och alltså fungera som elk substitut.

  Antilophår, som är ännu kraftigare och porösare än rådjurets vinterpäls, kan vid en förstå anblick tyckas våra det bästa valet till Streaking Caddis. Men eftersom antilophåren är luftfyllda ända ut i spetsarna som heller inte är lika taperade, så lämpar sig antilop inte lika bra till flugor med en ofriserad bakre vingkant. Däremot kan antilophåren packas mycket tätt på krokskaftet och ger därmed den fluga som är överlägset lättast att trimma till en jämn och fin yta, till exempel en Goddard's Caddis. Detta ser man lätt vid en "materiallaboration" vid bindstädet, där man endast provar olika materials skilda egenskaper på en i övrigt tom krok.

Fluga med Antilophår

Bildtext: Antilophår är mycket poröst och betydligt grövre än rådjurshår Det finns i många färger och kan packas så att det fyller väl Lämpar sig utmärkt till heltrimmade flugor, till exempel Goddard's Caddis, men har spetsar som gör det mindre lämpat som rent vingmaterial.

  Till Streaking Caddis, som ju har en oklippt bakre vingkant, väljer jag därför fortfarande rådjurshår, eftersom en fluga bunden med det grövre antilop-håret oftast behöver klippas även i vingens bakkant och flugan då lätt ser lite "stubbad" ut.

  Vid en sådan laboration finner man också att elk-hår är den andra ytterligheten. Det är mindre poröst, men har trots det god flytkraft Elk kan därför bindas in utan att det reser sig och spretar isär lika mycket som rådjur och antilop, och används därför med fördel till vingar på mindre nattsländeimitationer. Däremot är det inte lämpligt till flugor som ska trimmas, eftersom håren är mindre porösa och därför inte kan packas lika hårt. De sväller därför heller inte ut lika mycket som rådjurs- och antilophår.

  Årskalv av elk har samma karaktär och egenskap som de vuxna djurens päls, men strukturen är finare med tunt taperade toppar. Yearling Elk fungeran därför inte bara fint som vingmaterial på mycket små nattsländeimitationer, utan genom hårens spänst kan de också användas till stjärtspröt på tomflugor eller till bunchvingar på parachuteflugor. Med andra ord hår de här nämnda hjortdjurens pälshår helt skilda egenskaper - trots att de vid en ytlig besiktning ser så lika ut.

  Över huvud taget ligger en stor del av hemligheten att binda vackra, funktionsdugliga och hållbara flugor i våra kunskapen om de enskilda materialens specifika egenskaper. Ge dig därför tid att någon gång emellanåt sätta av en stund för materialexperiment vid bindstädet - utan någon ambition att just då binda fångstfärdiga fiskeflugor...

5 olika hjorthårs typer

Bildtext: Rådjurshår (a) är poröst men har väl definierad spets, medan antilophår (b) är grövre och poröst längre ut mot den trubbigare spetsen. Elkhår © är mindre poröst och har en långsmal, taperad spets med god spänst. Detsamma gäller Yeraling Elk (d), men här är håren finare. Se upp med hår som har en förlängd, tunn "microspets" (e), eftersom sådana hår inte kan knackas jämna i en "hair stacker". Microspetsar är sällsynta på ovan nämnda hårslag, men förekommer ofta på päls från t.ex. whitetail-hjort.

© Text, foto & teckningar: Gunnar Johnson 1995

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: