Gransjöån, flugfiskevatten i norra Jämtland, av Stig Torniainen

Efter ett par kilometers vandring, till största delen över blötmyrar, återser jag äntligen Gransjöån. För tredje sommaren i rad har jag fått tillstånd att fiska här. Min gamla lägerplats vid Båtflyns utlopp, intill det gamla redskapsskjulet, ser precis ut som förra sommaren. Till och med de överblivna vedpinnarna ligger kvar under granen där jag lade dem i skydd för regnet. Jag tömmer ur min tunga ryggsäck och börjar göra ordna mitt läger för de närmaste tre dygnen. Eftersom vandringen hit inte är så lång och mestadels går i nedförsbacke har jag packat ner en massa "bra ha saker" och resultatet av det märks på min genomsvettiga tröja. När tältet är rest och svettkläderna hänger på tork och flugspöet monterat går jag ner och hämtar kaffevatten. Borta vid horisonten tornar oroväckande mörka moln upp sig. Ska det bli regn ikväll tro? Hittills har det varit en torr sommar häruppe i Jämtland, vilket märks på vattenståndet som är märkbart lägre än förra sommaren. Undrar om det står några öringar i strömmarna eller om de tagit sin tillflykt till det djupare och svalare vattnet i flyarna istället?

Efter kaffet är fiskesuget stort så jag tar flugspöet och går bort till utloppsströmmen. Vinden har ökat och små vågor bildas ute på vattnet, regnet verkar inte vara långt borta. Jag spanar ut över vattnet men ser inga sländor och heller ingen aktivitet av någon fisk. Knyter på en förtyngd puppa i olivegrön nyans, en av mina favoriter för öring. Försiktigt smyger jag mig i en lämplig kastposition, försöker att inte skrämma eventuell öring som kan stå vid utloppet. Lägger första kastet uppströms och låter flugan sjunka längs strömfåran, som jag vet ligger ett par meter ut. Jag följer spänt linan med blicken för att upptäcka eventuellt hugg, men inget händer, flugan får följa strömmen ostört. Nästa kast läggs lite längre ut och bara efter ett par meters drift stannar tafsen upp och automatiskt höjer jag spöet och gör mothugg. Sekunden senare känner jag de karaktäristiska knycken från en krokad öring. Efter en kort men bestämd kamp kan jag lyfta upp den halvkilostora örngen ur vattnet och lossa flugan ur käken för att återge den friheten. Då märker jag de första regndropparna som träffar mig i ansiktet och att vinden friskar i ännu mer. Ska jag fortsätta fisket eller ta tillflykten till tältet? Fiskesuget är för stort så jag väljer det första alternativet. Nu är det svårare att lägga ut flugan, kasten blir inte alls bra, men med vilja och ökad kraft får jag ut flugan till önskad plats. En stund senare, blötare och kallare, men oerhört nöjd efter att ha lurat ytterligare några öringar går jag tillbaka till tältet. Precis som jag förmodat kommer öringarna utifrån flyn till utloppet för att äta när skymningen faller, även om vädret är dåligt.

Gransjöån rinner i sydöstlig riktning mellan Gransjön och Lillsjouten i Frostviksfjällen i norra Jämtland. Den del av ån som är upplåten för fiske är cirka 4 km och sträcker sig från utloppet ur Gransjön ner till Trollflyn. Den övre delen består av omväxlande grunda strömmar och mindre se, eller flyar som de kallas här uppe. Vid Gräsflyn ändrar ån karaktär, flyarna är här stora som tjärnar, där det även finns röding, och mellan dessa rinner korta, grunda strömmar.

Bästa utgångspunkten för att ta sig till Gransjöån är från Blomhöjden, där landsvägen slutar. Därifrån finns två alternativ. Det första och lättaste är att vandra i nordlig riktning över myrarna tills man når Båtflyn, en lätt vandring på ungefär 2 km mestadels i nedförslutning, men som kan vara blöt om det regnat mycket. Det andra, men betydligt jobbigare, är att följa leden över fjället Jemesvardo mot Gransjön. Då för man en fantastisk naturupplevelse när man från fjälltoppen kan blicka ut över Frostviksfjällen. Gransjöån är mycket lämpad för flugfiske och är ett utmärkt öringvatten, men det är också känsligt för för stort fisketryck. Därför är det positivt att det är kvoterat, vilket medför att man har hela ån för sig själv om man lyckats få tillstånd. Men lite smolk i glädjebägaren finns det allt och det är mindre nogräknade "fiskare" som tjuvfiskar med mask i ån, både på den kvoterade sträckan och nere vid landsvägsbron. Ett annat bekymmer är att lokalbefolkningen fiskar med nät i nedströms liggande Lillsjouten och ibland också i de större flyarna i ån. Helt klart måste detta påverka öringbeståndet i ån och hindra lekvandrande öringar.

Fisketillstånd ansöker man hos Länstyrelsen i Jämtland före den 1:a maj varje år. Endast flugfiske är tillåtet. Vill man stanna och upptäcka andra fiskevatten eller fjällvandra kan man hyra stugor billigt hos Birger Persson i Inviken, tel 0670-740 12.

Lämplig karta över området är fjällkartan Z1 Stekenjokk-Frostviken.

Karta över Gransjöån