Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2001-01-15
English version
 

Leavasjokk
Av Torbjörn Nilssen Klinga

  Jag fick mitt flugfiske-intresse relativt sent i livet och det var många år efter denna debut som jag vågade mig upp i fjällen för någon ren fiske-semester. Debuten i detta avseende ägde rum föregående sommar då jag och min bror "tog helikoptern" ut till Leavasjokk. Vi flög med Kiruna-flyg, som verkade vara den bäst organiserade fiske-arrangören av deras hemsida att döma. Våra förhoppningar kom inte på skam. De gick igenom jokken med oss och det var en del diskussioner innan vi enades om vid vilken del av vattnet vi borde sättas ned. De hade då valt ut ett område som höll såväl grov öring, som harr, men även röding förekom. Eftersom min bror Ragnar aldrig flugfiskat innan, ansåg de att ett gott bestånd av fin harr skulle underlätta premiären. Man kan diskutera det riktiga i detta resonemang, men slutresultatet var gott.

  Jokken var vid vårt besök (slutet av juli) omkring 20 meter bred och höll vad vi förstår normalvattenstånd. De närmaste 6 km av jokken var mycket variationsrika. Åkrökar, forsar, och sel avlöste varandra med relativt korta mellanrum. Det längsta sammanhängande selet var omkring 600 m långt och avlöstes av en fors som trappstegsvis tog sig ca 2 km fram innan den stötte på nästa längre sel.

  Det stod såväl öring som harr överallt i dessa strömmar. Däremot fick vi endast mindre röding (ca 25-30 cm), som vi naturligtvis satte tillbaka igen. Jag misstänker dock att en å-krök där jokken just skulle kasta sig vidare in i nästa fors höll röding av bättre mått. Jag provade här att kasta på (sparsamt) vakande fisk, men de få gånger jag lyckades välja rätt fluga krokade jag fel, eller förlorade flugan till denna extremt misstänksamma varelse.

  Vi ägnade rätt mycket tid åt att vandra i det mycket vackra landskapet, och lite mindre åt fisket. Den vackra naturen och det faktum att vi var ensamma hela den vecka vi vistades vid Leavasjokk gjorde att man liksom kom av sig med själva fisket. Varför ha bråttom då ingen enda kunde "hinna före" till de otaliga kilometrar av jokken vi hade för oss själva? Men de fiskar vi tog upp var öringar mellan 41– och 48 cm långa och ganska kraftigt byggda. Lustigt nog var harren minst lika stor. Inte en enda harr under 40 cm!

  Vad beträffar flugor, är jag ingen entomolog, men jag tyckte mig se prov på de flesta storlekar och färger vad beträffar dagsländor. En tid var vattnet fyllt av driftande nymfer ca 5-7 mm långa i en rödbrun färgton. Vi såg däremot inga större kläckningar av någon ensam art. Just detta var nog kännetecknande för vår vistelse. Det blev aldrig några större kläckningar, utan där fanns hela tiden mindre kläckningar av allehanda sländor (och tro mig, hyggligt gott om mygg!) Fisken åt mestadels något i ytfilmen, eller just under ytan. Vi såg aldrig att fisken tog några sländor trots att vi såg en hel del drifta förbi. Det fanns ingen tydlig förskjutning mot morgon- eller kvällsfiske då fisken tog, eller inte tog. Det var mera som om fisken var aktiv med några timmars mellanrum. För oss, (vi var ju inte ständigt vid ån i och för sig) lyckades det bäst kring 10.00, 14.00, 18.00 och vid tio tiden på kvällen. Vi är rätt bekväma så jag vet inte hur det var 3 på morgonen. Det verkade dock onödigt eftersom man kom i kontakt med åns innevånare på bekvämare tider. Vid andra tidpunkter syntes sällan några tecken på liv i ån. Jag är dock rätt säker på att man hade kunnat lyckas då med.

  De flugor vi lyckades med var:

Muddler Minnow (största harren på denna)
Streaking Caddis
Super-puppan (ljusa färger, bla gul)
Dagsländenymf, (egen skapelse i rostfärgad dubbing, krok 14)
Streamers liknande "Svarte satan" (största öringen tagen och för all del också en förlorad på denna)
Nattsländelarv, (olivgrön med mörkbrunt "huvud")

  Samtliga spinners ratades! Jag minns särskilt en nervpressande upplevelse på forsnacken efter det längsta selet. Som vanligt denna vecka, sken solen starkt över oss. Nedanför oss i ån, stod mängder av fisk de sista 20 metrarna av selet. Det var som att blicka ned i ett akvarium. Vi höll oss absolut stilla och betraktade harr som steg med jämna mellanrum för att ta något i ytfilmen. Vad detta något var, kan jag inte riktigt säga, men däremot driftade större dagsländor fullständigt oantastade förbi. Man kunde också iaktta fisk som med svängande rörelser svepte av botten i sitt näringssök. Vi fiskade knästående, ca 1,5 meter bort från å-brinken som här var ganska brant. Varje kast samma effekt. Fisken flyttade sig några meter bort och fortsatte vaka därifrån. Ännu en kvarts väntan senare var fisken tillbaka där den börjat sitt vakande. Först då jag förlängt tafsen till bortåt 4,5 meter och lagt ut ett luftmendat kast, med en super-puppa i ändan fick jag svar på tal. Harren var 42 cm lång och mycket förtjust i att simma. Min bror försökte på samma ställe en timme senare med en annan taktik. Han gick "till botten" av problemet så att säga och tog en fin öring (41 cm) på en nattsländelarv.

  Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Leavasjokk till den meditativt lagde. Det är lättvandrad terräng långa sträckor och utsikten magnifik från de närmaste fjällen. Djurlivet består enligt uppgift av räv, järv, lo och kungsörn vad rovdjur beträffar och naturligtvis fjällabb. Själva såg vi endast fjällabb och räv. Men vi stötte på spår av lo. Och vaknade varje morgon av vadarfåglarnas besynnerliga läten.

  Det är tveksamt om man behöver vadare för fiskets skull. Det skulle i så fall vara för att komma över de större jokkarna i området om man "tar på tur".

  Det är svårt att komma med några heltäckande rekommendationer vad beträffar flugval. Jag tror att man skulle behöva en stor mängd askar om man vill "ligga rätt" hela tiden. Det verkar som om vattnet är mycket produktivt (det skvallrar väl storleken på fisken om, om inte annat) och relativt artrik. Man skall dock se till att ha en hel del nymf-imitationer med sig och gärna några riktiga "fish-finders" i form av Muddler, eller Streaking Caddis.

  I övrigt vill jag rekommendera att man kontaktar Kiruna-flyg i förväg för eventuella råd och rekommendationer. Jag är mycket nöjd med deras sätt att förbereda turen och att bidra med råd och tips inför resan.

© Torbjörn Nilssen Klinga 2001

Red's anm:
Leavasjokk, (kallas också Leavasjohka, Leavasjokka, Lävasjåkka). En älv c.a 30 km nordväst om Kiruna. Biflöde till Ravttaseatnu (Rautasätno, Rautasälven).

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: