Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2001-09-22
English version
 

De vanligaste tafstyperna och hur du tillverkar dem

Olika fiskesituationer kräver olika tafstyper. Det finns tvinnade och flätade tafsar utöver de som är tillverkade av heldragen nylon. Här får du deras för- och nackdelar samt lär dig hur du knyter dem själv

Text: Niclas Andersson & Henrik Larsson
Foto: Niclas Andersson

  Tafsens viktigaste uppgift är att föra över den rörelseenergi som under kastet byggs upp i fluglinan till flugan, men samtidigt minska denna energi i en lämplig takt, så att flugan landar lätt och fint på vattnet med väl sträckt tafs. För att klara av detta måste tafsen vara avsmalnande - vad man på flugfiskarspråk brukar kalla taperad.

  Eftersom rörelseenergin transporteras bättre i ett grovt material, kommer en kortare, kraftigare och brantare taperad tafs att föra över mer energi till flugan vid utkastet. Detta gör att tafsen sträcker bättre och att flugan slår över hårdare, något man eftersträvar vid fiske med till exempel tunga nymfer I strömmande vatten eller i hård motvind på kusten eller i insjön. Men en sådan tafs största nackdel är samtidigt just att den slår över för bra och för hårt, vilket kan skrämma skygg fisk klart och/eller grunt vatten. Motsatt använder man därför en lång, tunn tafs vid fiske med små flugor och efter skygg fisk, till exempel vid torrflugefiske, för att få en mjuk och försiktig presentation av flugan.

  För normala förhållanden brukar en tafs som är en till enochenhalv gånger spöts längd vara lagom. Priset på de tafsar som finns i handeln varierar emellertid oerhört, och därtill finns det en djungel av olika modeller och taperingar att välja mellan.

  Ett sätt att lösa tafsproblematiken är att själv tillverka sina egna tafsar Fördelen med att själv tillverka de tafsar man har behov av, vilket många av vara främsta flugfiskare gör är flera. Det blir oerhört mycket billigare, men först och främst kan du få tafsar med exakt de taperingar du har behov av, och du kan till och med ute vid vattnet sätta samman en helt unik tafs för att lösa dagens kastproblem. Olika situationer och fisketekniker kräver nämligen olika tafstyper med olika taperingar för bästa resultat.

  I den här artikeln skall vi titta lite närmare på de vanligaste tafstyperna och hur du enkelt kan tillverka dem själv. De redovisade taperingarna på dessa hemtillverkade tafsar är gjorda utifrån en flugfiskeutrustning i AFTM-klasserna 4,5 och 6.

Foto: Niclas Andersson

  Tvinnade tafsar

  Denna tafsmodell är ett relativt modernt påfund och består vanligtvis av tre olika sektioner av nylon, varav två av dessa tvinnas och sätts samman för att få en tapering. Härtill kopplas sedan den tredje sektionen, vilken endast består av en bit otvinnat tafsmaterial, vanligtvis 0,18 eller 0,20 mm. Man kan enkelt beskriva denna tafstyp som ett mellanting mellan en vanlig, taperad tafs och en flätad tafs. Främst är detta en tafs speciellt anpassad för torrflugefiske. En tvinnad tafs går att tillverka själv genom att man tvinnar varje sektion för sig och sedan sätter samman dem. Men efter att ha provat en rad färdigtillverkade tafsar - och därtill lika många egentillverkade —under ett par säsonger, kan vi konstatera att denna tafstyp inte fyller ut något speciellt behov inom flugfisket. Vi har därför valt att inte gå närmare in på hur man tillverkar den tvinnade tafsen.

  På plussidan kan nämnas att den tvinnade tafsen är smidigare än flättafsen, men med nästan lika bra överrullning. På minussidan kan noteras att den endast finns i en densitet och att den lätt tvinnar samman sig till ett "trassel-nystan" vid hög påfrestning, till exempel efter att man har råkat fastna i ett buskage under kastandet, och att den kan vara svår att sträcka ut om den fått minne. Den är ofta också ganska dyr.

Tabell för nylontafsar
Ovan tre nylontafsar med förslag på längd och tapering beroende på vilket fiske de skall användas till. Nylontafsen knyts samman av nylon av olika diameter med hjälp av kirurgknuten. (Klicka på bilden för större bild)

Allround 12 fot: 105cm ø 0,53mm / 70cm ø 0,48mm / 53cm ø 0,43mm / 35cm ø 0,38mm / 20cm ø 0,33mm / 20cm ø 0,28mm / 55cm ø 0,23mm

Torrfluga 14 fot: 90cm ø 0,53mm / 70cm ø 0,48mm / 53cm ø 0,43mm / 35cm ø 0,38mm / 35cm ø 0,33mm / 35cm ø 0,28mm / 20cm ø 0,23mm / 20cm ø 0,18mm / 70cm ø 0,15m

Nymf 9 fot: 90cm ø 0,53mm / 55cm ø 0,48mm / 35cm ø 0,43mm / 20cm ø 0,38mm / 20cm ø 0,30mm / 20cm ø 0,25mm / 45cm ø 0,20mm

  Taperad nylontafs

  En tafs av homogen, taperad nylon är oftast den tafstyp som man först kommer i kontakt med som flugfiskare, och det är också en mycket användbar tafs för framför allt ytnära fiske, då den ger en mycket diskret och fin presentation.

  Längden på denna tafstyp varierar beroende på hur man vill att tafsen skall uppföra sig och vilken presentation man vill uppnå.

  När man köper färdigtaperade nylontafsar brukar dessa vanligtvis vara 9 fot, men kan vara lite olika taperade beroende på fabrikat. Vid såväl köp av färdiga tafsar som vid egen tillverkning bör man tänka på att dessa inte får vara för tunna i grovänden, även kallad butten. Minst 0,50 mm är att rekommendera för att ge en bra överrullning och sträckning. Denna tafstyp kan ha lite minne i början av fisket om den legat hoprullad, men detta är lätt åtgärdat genom att man sträcker ut tafsen mellan händerna.

  Nylontafsen finns endast i en densitet, så skall den användas för till exempel torrflugefiske eller ytnära nymffiske måste ett flytmedel strykas på tafsen, och vid fiske djupare ner i vattnet får man omvänt använda ett sjunkmedel. Tänk bara på att flytmedlet bör strykas på innan tafsen blivit våt för bästa resultat.

  En taperad nylontafs är oerhört enkel och billig att tillverka själv, vilket också ger stora möjligheter att experimentera med egna taperingar. Tillverkningen går till så att man knyter samman ett antal sektioner av olika diameter med den så kallade kirurgknuten. Främst är det tre olika taperingar och längder av nylontafsar som är av intresse; en för torrflugefiske, en för nymffiske och andra förtyngda flugor och slutligen en "allroundtafs" som passar till "lite av varje fiske". Med dessa tre tafsar vill vi uppnå tre olika typer av presentation.

  Torrflugetafsen skall få flugan att landa försiktigt på vattnet för att inte skrämma den vid torrflugefisket ofta ytnära fisken, men tafsen skall även ge en lång och fri drift av flugan i ett strömmande vatten. Båda dessa viktiga egenskaper uppnås genom att tafsen är långsamt taperad ner till en lång och tunn spets.

  Vid nymffiske har tafsen däremot en helt annan tapering, som skulle kunna beskrivas som raka motsatsen till torrflugetafsen. Den har istället en kort och snabb tapering till tafsspetsen, som dessutom är grövre och kortare, för att tafsen skall orka slå över och sträcka ut med en förtyngd fluga.

  Till slut har vi "allround-tafsen", som är ett mellanting mellan torrflugetafsen och nymftafsen. Denna typ av tapering passar utmärkt vid exempelvis regnbågsfiske i stilla vatten, där man ofta byter flugor mellan flytande och sjunkande, och där det inte finns tid att oupphörligen byta hela tafsen. Efter att ha prövat alla tänkbara tafstyper kan vi konstatera att den vanliga nylontafsen är den mest användbara. På plussidan kan vi notera att den är billig, smidig, ger en diskret presentation och är enkel att tillverka själv. På minussidan noterar vi att den har en enda densitet.

Tabell för flätade tafsar

Ovan: tre förslag på tafsar av olika längder flätmaterial i dimensionerna 35, 25 och 15 pund som limmats varandra. Båda ändarna är försedda med öglor och i finänden fästs en spets av homogen nylon i önskad längd och grovlek; t ex 40-50cm 0,20-0,25 mm.

Allround: 70cm 35lb / 30cm 25lb / 30cm 15lb / avslutas med nylontafs

Torrfluga: 80cm 35lb / 30cm 25lb / 20cm 15lb / avslutas med nylontafs

Nymf: 80cm 35lb / 40cm 25lb / 40cm 15lb / avslutas med nylontafs

  Flätade tafsar

  Den flätade tafsen fick sitt genombrott för några år sedan, främst tack vare att den finns att få i alla tänkbara densiteter, det vill säga allt från flytande till olika sjunkhastigheter ner till supersnabbsjunkande. Detta medför att man endast behöver en flytande fluglina med en öglekoppling i spetsen för ett snabbt och enkelt byte mellan olika flättafsar med olika egenskaper. Dessutom har flätade tafsar otroligt bra överrullning och de underlättar fisket stark vind. De är dessutom mer eller mindre en förutsättning vid fiske med underhandskast i trånga situationer, eftersom det är tafsens friktion mot vattnet som laddar spöet. Här ger de flätade tafsarna bättre friktion än andra tafstyper.

  Nackdelen är att de är något tjockare och klumpigare än vanliga nylontafsar, vilket medför att de "suger" åt sig vatten, som sedan slungas ut i form av små droppar under kastet. Vid fiske på lugna vattenytor kan dessa droppar skrämma skygg fisk, varför man bör börja med att kasta vattnet ur tafsen med ett par hårda kast på kort lina innan man riktar kastet ut mot fisken.

  För att tillverka egna flätade tafsar behövs följande:

- Flätmaterial i tjocklekarna 35, 25 och 15 pund.

- Snabbtorkande superlim.

- En liten sax och en splicing-nål för tillverkning av öglor och för sammansättning av flätmaterialet.

- 0,20 eller 0,18 mm tafsnylon.

  När man tillverkar flätade tafsar kan man gå till väga på två olika sätt. Det första, och det vi använt oss av mest, innebär att man skarvar samman tre olika bitar av flätmaterial i varandra genom att trä in den tunnare delen av varje sektion ett par centimeter i den grövre med hjälp av splicing-nålen. Därefter görs två piskknutar med vanlig tunn tafsnylon över skarvarna för att säkra materialen på plats. Slutligen limmas varje skarv med ett par droppar superlim.

  Sist av allt gör man en liten ögla i varje ände av tafsen med hjälp av splicingnålen och säkrar med några droppar snabblim. Öglan i grovänden används för att snabbt kunna skifta tafs. I den tunna änden görs en så liten ögla som möjligt för att i denna kunna fästa tafsspetsen.

  En annan metod att tillverka en taperad flättafs går ut på att man endast använder sig av en längd av 35 punds flätmaterial på förslagsvis 9 fot. Sedan klipper man och drar försiktigt ut trådar på ett par olika ställen, vilket leder till att det blir färre fibrer kvar ju närmare spetsen man kommer — och tafsen blir taperad.

  Fördelen med flättafsarna är att de kan köpas med flera olika densiteter, men också att de är billiga och relativt enkla att tillverka själv, samt att de har bra överrullning och sträckförmåga. De är även lämpliga att använda i hård vind. På minussidan kan nämnas att de är något klumpiga och suger åt sig vatten.

  Tafsspetsen

  En flugfisketafs består alltså av en taperad, grövre huvuddel, som följs av en jämntjock spets till vilken flugan knyts. Allt efter som man byter flugor blir spetsen kortare och måste till slut bytas. Det kan också vara så att man vill byta till en tunnare eller tjockare spets beroende på flugval eller ändrad fisketeknik. Om det är den taperade delens uppgift att överföra energin från linan, så är det spetsens uppgift att skapa en så osynlig koppling till flugan som möjligt.

  Rent allmänt gäller att en tunnare tafsspets ger en naturligare presentation av flugan, och vid ytnära fiske kan en spets på cirka en meter vara lagom. Om man använder en sjunkande tafs räcker det oftast med 0,5—0,7 meter för att behålla en god kontakt med flugan och få ner den till sjunktafsens nivå under vattnet.

  Det kan också vara lämpligt att ha en "knyt-bit" mellan den taperade tafsen och själva spetsen. På det viset slipper man korta den taperade delen varje gång man byter tafsspets.

  Vilken grovlek som är lämplig på tafsspetsen beror i huvudsak på två faktorer; storlek på flugan och storleken på den fisk man förväntar sig. Några grundläggande regler för spetsgrovleken följer här, men man skall självklart inte använda tunnare tafs än nödvändigt särskilt om fisken skall återutsättas, då intagningen bör ske så snabbt som möjligt.

  Till små nymfer och torrflugor bundna på krok nr 14-20 kan man lämpligen använda en tafsspets med diametern 0,16-0,12 mm. Till större nymfer och torrflugor på krok nr 8-12 kan man välja 0,18-0,16, medan man till streamers i krokstorlek 8-12 lämpligen väljer tafsspets på 0,25-0,18 mm.

  När man fiskar med torrfluga är det, som redan nämnts, lämpligt att fetta in tafsen med något flytmedel. Men spara de två decimetrarna närmast flugan, så att den delen av tafsspetsen sjunker genom vattenytan. En tafs som ligger i eller på ytan syns nämligen tydligare för fisken än en som ligger strax under ytan.

  Större, sjunkande flugor kan man knyta med en så kallad "öppenögla" för att ge dem en friare gång och ett naturligare rörelsemönster i vattnet.

 Öglesystem

  För att på ett enkelt och snabbt sätt kunna skifta mellan olika tafsar, allt efter som förhållanden och fiskesituationen förändras, kan du använda dig av ett system med öglekopplingar mellan fluglinan och tafsbutten. Du monterar då en permanent ögla av samma material som de flätade tafsarna är gjorda av i änden på fluglinan, och tillverkar sedan öglor på dina tafsar. Se till att öglorna blir så små som möjligt för att få nätta övergångar mellan lina och tafs.

  Öglesystemet medför att du på mindre än 30 sekunder kan byta från till exempel en nylontafs för torrflugefiske till en flätad snabbsjunkande tafs - och därmed byta från "flytlina" till "sjunklina".

  Sammanfattning

  Övergången mellan fluglina och fluga är en väsentlig del i utrustningen. En väl avvägd tafs gör därför fisket mer effektivt och minimerar risken för problem med till exempel vindknutar, vilka försvagar tafsen avsevärt.

  En bra basuppsättning med tafsar består lämpligen av de tre tidigare beskrivna nylontafsarna, en flytande (impregnerad med flytmedel) och en intermediate flätad tafs (utan vare sig flyt- eller sjunkmedel på tafsen). Dessa tafsar tillverkar du mycket enkelt själv. Men när det gäller sjunkande tafsar vilka är de sista tafsarna i basuppsättningen, rekommenderar vi de flätade, snabbsjunkande tafsar som finns på marknaden. Visserligen går det också att tillverka egna sjunkande flättafsar genom att trä in korta bitar blytråd, som man limmar fast med snabblim, men det är inte något särskilt miljövänligt recept.

  Med de i artikeln nämnda tafstyperna får du en uppsättning för effektivt fiske under alla tänkbara förhållanden - från ytan och ner till 3-4 meters djup. Dessutom medför systemet med bytbara tafsar att du klarar dig helt utan extraspolar med en rad olika linor på.

Bild på knutar och ögletillverkning på flätade tafsar

För att tillverka en ögla på en flätad tafs kan man som splicing-nål använda en trådrulleträdare. Stick in denna (1), fånga tafsändan och dra igenom som pilen visar (2). Klipp av och dra tillbaka öglan en aning (3) så att den avklippta stumpen försvinner in i flätan (4). Med samma teknik kan man dra in tunnare flätmaterial i grövre för att skapa en taperad tafsstam i tre steg.

 

© Niclas Andersson & Henrik Larsson

Niclas hemsida www.flyfishphoto.com/

Henriks hemsida http://www.fiskebild.se

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: