Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2002-02-23
English version
 

Förväntningar och tankar
inför säsongen 2002

av Alf Wennskog

  Våren närmar sig med stormsteg och fiskeivern ökar i samma takt, timmarna vid bindstädet blir fler och kreationerna avlöser varann.

  Vilken fluga tar laxen på? Den vanliga? Black Doctor? Glödhäck? När är det premiär? Hur kommer vatten nivån vara? Vad gjorde Salo? Hur blir det med Laxstegen? Vad blir det till middag? Frågorna är många svaren få, som det skall vara så här inför säsongen.

  Vad våra politiker och tjänstemän har beslutat är att vi nu skall få blöta våra dunkrokar från och med islossning t.o.m 1 september.

  Klokt tycker jag, det gör att fisketrycket sprids ut över tiden, för laxens vara och icke vara har det nog ingen betydelse om vi får fiska efter den från islossning eller 19 juni, så många laxar drar vi sportfiskare inte upp.

  Dessutom så gynnar detta den spirande fisketurismen längs våra älvar, denna näring som omsätter så mycket mer än man tror i bygderna.

  Jag har dock inte någon aning om vad för regler som gäller för yrkesfiskarna, där har däremot fisket en direkt betydelse på laxens vara och icke vara, oavsett vad alla experter säger.

  Om man fångar ett antal ton per yrkes/fritidsfiskare så säger det väl sig själv att det är betydligt färre fiskar som kan ta sig upp för lek i älven?

  Att jämföra detta fiske med sportfiskarnas i sammanhanget blygsamma uttag av den lax som stiger för lek är rena svamlet och inget annat! Dessutom så fiskar många på Catch and release villkor, dvs vi sätter tillbaka fisken i älven.

  Rätt hanterad så har laxen vad jag förstår en hög överlevnads procent vid Catch and release. Se bara hur laxen har förvaltats i vårat grannland i öst, fiskare betalar snart sagt en och annan månads lön för att få fiska lax på Catch and release villkor.

  Där har man insett vilken resurs laxen är och att den inte är evig! Utan att den måste tas om hand med varlig hand för att den skall överleva, av debatten i tidningar i fjol så verkade det som om våra yrkesfiskare ansåg att det är bara att ta upp hur mycket som helst, det kommer alltid nytt.

  Jag fick då lära mig redan i lågstadiet att det måste finnas en hane och en hona av en art för att det skall bli avkomma, detta gäller även laxen!

  Ju flera laxar som tas upp (oavsett hur!) desto färre finns det som kan föra generna vidare, ju färre fiskar som leker, desto mindre avkomma blir det, för att tillslut vara på randen till utrotning. Väldigt enkelt eller hur? Det förstår nog alla, det är tyvärr pengar som kommer i vägen och förblindar människor, ett alltför vanligt dilemma, plånboken tar över det logiska tänkandet.

 

  Nu över till mina förväntningar inför denna säsong, politiker och tjänstemän till trots.

  Ett par nya vadare är inköpta, har haft lite otur med dessa nya "andningsvadare" tidigare, dom har mest fått kallsupar tycker jag, men nu skall jag ge dom en ny chans.

  Nu har jag lagt ner lite mera pengar i det hela och enligt uppgift så skall dessa vara tränade att hålla andan under vattnet. Återstår att se, eller känna i detta fallet.

  Även en ny lina har jag inköpt inför denna säsong, en Spey-lina med utbytbara spetsar, priset ligger på ca 1500 spänn, det svider lite i plånboken, men det är å andra sidan säkert 8 år sen jag köpte en ny lina. Den som ligger på rullen nu riskerar att tappa coatingen när som helst så det är väl dags antar jag.

  Mina båda andra spön, en 10’ klass 5-6 och en 12’ klass 9-10, har jag skickat på renovering under vintern. Skall bli spännande att se resultatet, kompisen som skall utföra operationen kan inte ha några nerver alls! Tänk om det händer nått med spöna? Mina ögonstenar som jag har så många minnen med?! (Kanske det var hustrun hans som tyckte att han skulle ta på sig jobbet? Hörde nått om en höjd livförsäkring på honom??)

 Skämt å sido, grabben gör mycket fina jobb, han har byggt min 15’ are och den är jag mycket nöjd med, har även sett andra byggen som är av hans hand och det har inte lämnat nått övrigt att önska. Sådana kompisar är guld värda.

  I år så hade jag tänkt satsa på öringsfisket lite mer än jag gjort tidigare, både i Byske och Luleälven. Luleälven lämnade även ifrån sig ett antal flugspöfångade laxar i fjol, det pratas om att öppna mer sträckor för flugfiske i älven, men det återstår att se när det kommer att hända.

  Älven är inte precis naturskön, rena diket skulle jag kalla det, men lax finns det och den tar på fluga. Normalt så fiskas det med spinnfluga i älven, det kan vara trångt längs stränderna när laxen är på gång.

  Naturligtvis så kan man inte komma med ett flugspö och ställa sig mitt ibland spinnfiskande kollegor, av någon anledning så står dessa kollegor fast rotade på stället och kastar kast efter kast på samma fläck i princip. Alla försöker att nå samma parti i älven, från båda sidor?!

  Som flugfiskare så är man van andra sätt, man börjar att fiska högst upp och vandrar nerströms allt eftersom man fiskar av sträckan. På det sättet täcker man mer vatten och fler får chansen att prova fiska på den sträckan. Täcker man inte mer vatten på det sättet även som spinnfiskare?

  Nå, Luleälven skall få mer tid i alla fall, öring har jag fått tidigare och polare har armat lax. Naturskönt eller inte, det är närmare hemmet, en inte alltför oäven anledning skulle jag vilja säga.

  Vad har jag för förväntningar då?

  Ja faktiskt så har jag en hel del förväntningar av denna säsong, inte vad det gäller antal fångade öringar och Laxar (det faller under önskedrömmar!) utan vad gäller utrustningen och upplevelsen.

  Vadarna och den nya linan förväntar jag mig att de skall fungera klanderfritt, i och med att de gör det så kommer jag att fiska på ett effektivare sätt, att gå och reta sig på grejer som inte fungerar gör ingen glad, och fiske resultatet blir därefter.

  De renoverade spöna förväntar jag mig skall vara vackra att se på med en bibehållen funktion.

  Vad gäller upplevelser så måste jag väl säga att det är det som jag söker mer och mer, oavsett vad det gäller i livet. Att få uppleva ett laxhugg är något som jag önskar fler skulle få göra i sitt liv, det är en upplevelse som sätter spår i själen.

  Likaså skulle fler få uppleva att se en stor harr sakta stiga upp för att ta en E:12 eller att bara få sitta vid en brusande älv en sommar natt, känna värmen från lägerelden och känna doften av nykokt kaffe. Se hur dimslöjorna dansar över älven och känna välbehaget av att slippa vardagens stress.

  Det är många som skulle må bra av att förstå naturens eviga kretslopp, något som många har glömt bort eller kanske rent av förträngt, vi är en del i detta kretslopp, vare sig vi vill eller inte. Det vi gör mot våran miljö gör vi mot oss själv också.

  Upplevelser ja, visst har jag förhoppningar att få känna på en och annan Lax denna säsong, ifjol gick jag tom (får väl skylla på utrustningen) så jag har väl förhoppningar om att spräcka den statistiken. Men det är upplevelsen att få känna hugget, drilla fisken, kampen, känna tillfredsställelsen av att ha fått upp fisken, tillaga den och sätta fram den på matbordet och känna smaken av vildmark, det är den upplevelsen som jag söker.

  Väl mött längs älven.

// Affe Wennskog 2002 ©

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: