Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2003-09-17
English version
 

Mina första flugfiskeminnen

Av Marko Niemi

  Jag tänkte berätta lite om hur mitt intresse för flugfiske började för "länge sedan".

  Mitt flugfiskeintresse började uppe i finska lappland för ca 20 år sedan men jag har fiskat så länge som jag har kunnat att gå.

  Jag hade alltid lockats av flugfiskets ädla konst då jag varje år lade beslag på det årets utgåva av ABU Napp & Nytt som jag bläddrade igenom och såg med stora ögon på alla fina flugfiskebilder. Bilderna på flugfisket såg estetiskt och tilltalande ut men när man var liten så kostade ju detta en massa pengar så drömmen om mitt första flugspö fick leva vidare.

  Somrarna uppe detta minst sagt vattenrika landskap var för en fisketokig kille rena drömmen. Det rann bäckar i stort sett överallt och i alla dessa, sas det, innehålla bäcköring.

  Tidigare år uppe i detta minst sagt mygginvaderade landskap, så hade jag fiskat av dessa platser med spinnspö och tillhörande attiraljer och fått gott om öring på små spinnare. Främst så hade mitt fiske varit inriktat på gädda för det fanns gott om detta och dessa var det enda som högg i ån. Jag hade sett att det var nåt som vakade på andra sidan ån och jag gjorde en avancerad gissning på att dom mumsade på nåt som drev över deras ståndplatser.

  Jag kollade i min draglåda om jag kunde finna nåt passande för detta ändamål och jag hade ju ett kastflöte i lådan samt, varför vet jag ej, också en låda med gamla hederliga våtflugor som jag fått nånstans ifrån.

  Nåväl.. På nått sätt lyckades jag tillverka en upphängare där jag monterat fast 3 st våtflugor som jag tänkte skulle provas på de mystiska fiskarna som vakade på andra sidan.

  Sagt och gjort så cyklade jag tillbaka till samma plats och gick ut så långt stövlarna förmådde utan att blöta ner fötterna, kastade ut spektaklet men det trasslade ju förstås till sig rejält. Jag trasslade upp oredan och försökte igen med samma resultat. Kom sedan på att jag kanske skulle sätta flötet längst ut på kastet istället för att ha flugorna längst bak. Eftersom kastflötet satt som ett vanligt flöte på linan så ville ju denna genom tyngdlagen komma först och detta resulterade ju förstås i trassel när allt landade på vattnet..

  Gjorde om hela flugkastet och kastade ut. Nu gick det bättre och det dröjde inte länge förrän jag hade krokat min första harr på "fluga". Det var efter denna fiskedag som jag på allvar ville fiska fluga.

  Det var året efter, jag tror det var –85, som jag hade köpt mitt första flugspö, ett SAGE i glasfiber som med min något oslipade teknik landade mina första harrar på samma stryka av älven som jag fick harr på flugkast. Hade samtidigt införskaffat mina första vadarstövlar i PVC. Med dessa på benen så kunde jag faktiskt nå ut till harren, trots att tekniken inte var den bästa. Man fick improvisera då det sannerligen inte var bästa stället för en nybörjare att börja kasta ifrån. Detta lilla biflöde låg nerför en brant sandslänt där det på toppen växte vide och det var inte mycket som räckte till för ett bakkast, men när vattenståndet var tämligen lågt så kunde man vada ut så det räckte till att få till hyggliga kast från en nybörjare räknat.

  Det var här som jag fick harren som sålde mig helt till flugfisket. Den var inte särskilt stor, ca 4 hg, men det var ändå den vackraste fisk jag nånsin sett. Jag satt länge och såg på den när den låg i gräset och alla färger skimrade när solen sken på den. Det var inte med lite stolta steg jag masade mig hemåt och triumferade över min första riktiga flugharr.

  En dag så gjorde jag en liten utflykt på cykel, lite längre bort i älven för att prova fiskelyckan. Jag svängde av mot ett ålderdomshem och ställde cykeln en bit ovanför älven. Väl nere vid älven så delade den sig så att det bildades en lite ö ca 15 meter ut. Som tur var så var vattenståndet lågt och det gick att traska över till ön med endast vadarstövlar. Botten just här var bara sand och älven var här säkert 100 meter bred och inte djupare än 50 cm så det gick i princip att gå över hela älven, men på andra sidan så gick djupfåran och där tog det stopp.

  Jag fiskade över hela denna undervattensöken och det formligen kokade av harr här. Storleken var väl inte överväldigande, men för en som precis börjat flugfiska så var detta paradiset. Hade på detta ställe en hyfsad harr på men den snodde hela flugan o stack. Även min fiskehatt som jag fått i julklapp försvann i älven denna dag. Jag var så ivrig och uppspelt att jag inte märkte att den blåste av huvudet!!!

  När man som jag var ganska ung (ca 16-17år) så skulle ju varenda bäck, vattenfåra, skogstjärn testas för att se om dessa innehöll fisk, och enligt dom som bodde där så skulle det finnas massor av fisk i bäckarna. Jag blev rekommenderad att meta dessa ädelstenar med mask och jag provade detta men det gav inget. Förmodligen så var min smygteknik inte den bästa och resultatet blev därefter. Jag hittade dock en liten pärla i bäcken långt in i skogen. Just på detta ställe så krökte sig bäcken 90 grader och det hade bildats en djuphåla på andra sidan. Bäcken kanske var 2-3 meter bred där nere och det var snårigt värre. Mitt flugspö var mindre lämpat för detta ändamål då det var på 9 fot, men jag hade gett mig fanken på att detta skulle gå. Nu var ju inte min flugarsenal av det vidaste laget. Den bestod mest av traditionella våtflugor men dessa funkade bevisligen ganska bra. Vilka mönster det var har jag ej längre någon aning om men jag tror jag har en eller annan kavr i nån låda nånstans. Svarta och röda tror jag dom var ialla fall. Jag stod där bland träden och viftade och tekniken förbättrades allt eftersom. Bäcköringarna började hugga på flugan då jag lärde mig att lägga den högt upp i strömmen och låta den driva ned i bakvattnet som i strömfåran. Den finaste öringen jag fick i denna lilla bäck var, om jag minns rätt, 15 cm lång. Den gav mig en god kamp i snårskogen med mitt 9 fots glasfiberspö. Givetvis så lät jag denna rackare återgå till sitt rätta element. Jag fick på detta ställe 4-5 st per tillfälle. Detta ställe låg alldeles i närheten av ett militärt skjutfält så fiskarna kanske var vana med oväsen J

  En liten lustig sak som hände då vi var ute i skogen med morsan, och självklart så skulle jag släpa med flugspöt för det kunde ju finnas nåt vattendrag att kasta i, så hittade jag på en liten å. Den såg mycket tilltalande ut, ca 5-8 meter bred och alldeles full av dessa växter som dominerade i alla vattendrag i dessa skogar. Rundbladiga som växte på botten. Perfekt för öringarna att gömma sig i. Provade det mesta jag hade i asken men inte ett liv. Hörde att det plaskade i vattnet en bit upp och jag såg vakringarna men ingen vill ta min fluga. Jag rotade runt i min flugask och satte på en hembunden mus i hjorthår som jag på vinst och förlust kastade ut i höljan som fanns i ån. Döm om min förvåning när en plog kom farande i vattnet och tog den med ett rejält plask. Flugan var borta och denna var den enda jag hade i den storleken.

  Men jag var inte rådlös. Av en händelse så hade jag spinnrulle + spinnare i jackan och jag monterade helt sonika bort flugrullen och apterade flugspöt med haspelrulle och spinnare. Det svajade likt en flaggstång när jag hävde ut spinnaren i vattnet och i samma stund jag började ta in spinnaren så hände samma sak. Farande genom vattnet kom samma projektil farande och svalde spinnaren, men denna gång så satt den fast. Uppspelt och ivrig över att ha fått en fin öring på kroken så håvade jag in en ...... halvkilos gädda.. nåja.. lika glad för det var jag för jag hade lurat fisken som lurat mig på en fluga.

  Jag hade också en liten egen hölja långt inne i skogen där det fanns bäcköring och harr där en liten ström rann ut i ett sel. I utloppet i den lilla strömmen så satt jag ofta med spöt och kastade. Fick massor av småharr och en del öring i detta sel.

  Jag har inte besökt denna plats på många år och kommer kanske heller inte att göra det. Låter hellre minnet av denna plats leva kvar än att komma upp och se att bäcken försvunnit.

  Mitt gamla glasfiberspö har jag kvar och många spön har passerat revy under åren. I skrivande stund så håller jag på och bygger ihop ett Loomis IMX-SLATE som skall testas i vår. Då skall den nämligen med på drömfiske i Leavasjokk men det är en annan historia som jag kan berätta om senare......

/Marko Niemi
© 2003

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: