Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2004-01-31
English version
 

Länge leve Ljusnanöringen!
av Mikael Hansson

Ljusnanöring, foto av Mikael Hansson ©

"Otroligt gul och grann”, sa en gång älvkämpen Olle Mill om Ljusnanöringen. Det stämmer i högsta grad på den här lätt lekfärgade öringen.

  Färila, varje älv och sjö har sin unika stam av olika organismer, speciellt designade i sin lokala tillvaro, anpassade genom årtusenden. Inte minst öringen klassas som unik.

Foto av Mikael Hansson ©

- Jo där är det en!  Det är inte så lätt att få ögonen på en mörkryggad fisk i skumrasket. Fiskvårdare Kjell Sörell, från Färila fiskevårdsområde får kika noga. I bakgrunden syns minkfällan.

  Det finns många olika öringsorter, och i Ljusnan härskar den unika Ljusnanöringen. I Ljusnan, med dess biflöden från fjäll till kust, får endast älvens egen öring utplanteras.

  Något som skapar ett inte så litet arbete med en öring som kräver extra omsorg från människan för att överleva. Ett ansvar som vi människor tog på oss då vi började exploatera älvarna med kraftverk till gagn för vår industri och konsumtion. 

  Projekt av Länsstyrelse och fiskevårdsområde

Kjell Sörell med nyhåvade öringar, foto av Mikael Hansson ©

Kjell Sörell med nyhåvade öringar. Öringarna som sedan skall på ett tillfälligt besök i Järvsö för att klämmas på rom och mjölke.

  Ovanför Färila, 2.5 mil norr om Ljusdal, pågår ett projekt sedan många år för att bevara Ljusnanöringen. Det är länsstyrelsen, tillsammans med fiskevårdsområdena längs Ljusnan, som driver flera projekt, vilka går ut på att förbättra både livsbetingelserna för den älvlevande fisken, och att hålla liv i den lokala öringstammen.

  Under hösten genomfördes bland annat biotopvård i älven och i ett biflöde med viktiga reproduktionslokaler. Dessutom fångades lekmogen Ljusnanöring i en fiskfälla, där avkomman sedan drivs upp med mycket mindre dödlighet än i den naturliga tillvaron. Viktiga bitar i målsättningen att få en stark, självföryngrande öringstam.

  Leköringar verkar öka

  I Mellanljusnans biflöden simmar varje höst ett ringa antal öringar upp för att leka. Ett antal som sakta men säkert tenderar att öka, något som fiskevårdarna erfar efter snart tjugo år av avelsfiske. Ifjol fångades ett femtiotal öringar vid avelsfisket.

  Kjell Sörell, fiskevårdare vid Färila fiskevårdsområde, har ett hektiskt arbete varje höst med att vittja fällan och transportera öringar till fiskodlaren Roland Olssons kläckeri i Nor, Järvsö.

  Lövfällningen startskottet

Foto av Mikael Hansson ©

Lövfällningen är startsignalen för fiskvandringen, men betyder också mera jobb för fiskevårdaren.

  En av många arbetsuppgifter är att hålla gallret på fällan rent från höstlöv, men som trots sitt förtret även ger signal om en annan omständighet.

  Lövfällningen är själva starten för fiskvandringen, öringarna kommer när löven släpper, berättar Kjell Sörell.

  Den öring som idag återvänder till sina lekplatser härstammar sannolikt från vattendraget där den fångades under avelsfisket.

Minkfälla

Ett annat problem är minken, en invandrare som inte hör hemma på den skandinaviska halvön och Europa. Den ställer till med mycket i våra lokala fiskbestånd. Öringen har inget försvar mot minken då den inte är en naturlig del i faunan. Bäckrödingen, en annan invandrare, lyckas bättre i umgänget med minken då den kommer från samma miljö i Nordamerika. Kjell Sörell håller därför minken i schack och satte ut en minkfälla intill fiskfällan. Något som gav utdelning direkt.

Vi satte ut minkfällan då vi såg en mink en bit nedströms, och hade turen att fånga den på en gång. Minken gör rent hus om den får chansen, berättar Kjell Sörell.

Han hoppades att den var ensam. För säkerhets skull blev fällan kvar under hela avelsfisket.

Foto av Mikael Hansson

Vid kläckeriet i Nor i Järvsö, kramas öringarna vant på rom och mjölke av fiskodlare Roland Olsson från Bogården.

  Rommen kläcks fram i Järvsö

  Ifjol fångades ett femtiotal öringar vid avelsfisket i ett av Ljusnans biflöden. Fisken transporteras till bröderna Olssons kläckeri i Nor, för att kramas på rom och mjölke, varpå den sedan körs tillbaka till vattendraget. Kvar på odlingen blir den befruktade rommen som kläcks först till våren.

  Vid fiskodlingen i Bogården, Vallsta, finns också äldre fisk. Avkomma från tidigare avelsfisken. De går i jorddammar och den nya fisken friskar upp generna vid aveln.

Foto av Mikael Hansson

Efter kramningen blandas rom, mjölke och vatten. Fiskäggen sväller av befruktningen och placeras i romlådor. Nu dröjer det ända till våren innan pigga öringyngel börjar kläckas och fiskodlare Roland Olsson kan börja mata dem.

  Ödesdiger reglering

  Då öringungarna nått 150 gram vid fiskodlingen, transporteras de ut till odlingskassarna i respektive fiskevårdsområde. I Färila drivs fisken upp vid sjön Breasen strax norr om Korskrogen, för att sedan återvända till Ljusnans strömmar.

  Det är viktigt att de tillrinnande vattendragen fungerar när det gäller fortplantning då älven är reglerad. Regleringen medför att den älvlekande öringen leker vid lekbottnar som under vintertid torrläggs, med följd att leken i stor utsträckning blir förstörd och romkornen dör. Öringungar och romkorn fryser kort och gott inne på grund av den oregelbundna tappningen. Det bör med andra tappningar från kraftverket vara fullt möjligt att få bättre förhållanden.

  Och fram till den dagen får Ljusnanöringen lita på oss människor.

  Fakta:

En liter öringrom består av cirka 10 000 romkorn. Årets avelsfiske gav lite drygt en liter. Öringrommen kläcks på vårkanten.

En öring i vilt tillstånd återvänder vid leken till det vattendrag det en gång blev kläckt vid.

Ljusnanöringen betraktas som genetiskt ren och är unik för hela Ljusnan. Inga andra öringtyper får utplanteras i Ljusnan.

Text och foto Mikael Hansson © 2003

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: