Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2005-06-04
English version
 

Bone 3 O'clock
Av Claes Ylving

En resa som gick av stapeln den 3:e Mars 2005, hemma igen den 14:e mars. En berättelse från början till slut.

Foto Jan Melin 2005 ©
Foto Jan Melin 2005 ©

  Planering

  Jag och Mikael (senare också Niklas) hade en längre tid slängt långa blickar på en resa, arrangerad av ScandicAngler i Danmark. En resa vars destination var Los Roques, Venezuela.

  Resans huvudattraktion var Bonefish, med chans på ett flertal andra arter som: Baby-Tarpon, Permit, Barracuda m.fl.

  Jag hade tidigare aldrig hört talas om Bonefish, men detta sammanföll med ett program på TV (fiske för alla, tror jag att det var) och när jag fick se de förtrollande rusningarna som en Bonefish är kapabel till, så övergick ett "löst snack" snabbt till ett seriöst övervägande. En massa research på internet gav en uppsjö med information. Los Roques är en ögrupp norr om Venezuelas huvudstad Caracas, den är vad jag kan förstå ganska "okänd" bland sportfiskare, även för de som är ute efter Bonefish. Här finns dock en Lodge som är känd, Pez-Raton vars guider är mycket erkända.

Foto: Niklas Almgren 2005 ©
Foto: Niklas Almgren 2005 ©

  Efter att ha stött och blött frågan om huruvida vi skulle satsa på en sådan här resa ett längre tag, så insåg vi att man lever bara en gång. Gissa om vi tog rätt beslut! Sagt och gjort, vi tog kontakt med Peter Lyngby på scandicAngler och anmälde oss till resan (Maj 2004). Nu började en annan sorts research; flugor, linor, spön, kläder, annan utrustning, visum och vacciantioner.

  Resan skulle starta från Kastrup i Köpenhamn den 4 Mars 2005 men efter några månader fick vi ett mail från Peter Lyngby som meddelade att vårt avreseflyg den 4:e Mars var inställt och att flygbolaget hade erbjudit sig att täcka upp våra merkostnader (boende) om vi åkte den 3:e Mars istället. Hemresedatum var dock fortfarande den 14:e Mars. Som tur var så var det ingen som hade något att invända mot detta (och det tror jag det! en gratis extra fiskedag..).

  Det var i denna veva som vi satt på jobbet över en kopp kaffe och diskuterade resan med några kollegor. En av dessa kollegor, Niklas Almgren, hade planerat en resa till Nya Zeeland för att fiska med en vän. Och jag frågade nog när den resan skulle gå av stapeln eller något liknande. Han sa då att det verkade mörkt för den resan, hans fiskekamrat hade fått kalla fötter av en eller annan anledning. Eftersom det precis kommit ett nyhets-mail från scandicAngler så hävde jag ur mig att det för någon dag sedan fanns en plats ledig till Venezuela och Los Roques..

  Niklas gick upp i rök vid kaffebordet.. och dagen därpå meddelade han, med ett stort leende, att han hade fått den sista lediga platsen till Venezuela :-)

  Så nu var vi tre.

  Shopping

  Vi hade läst rapporter om att det var viktigt att ha en bra tropisk fluglina i dessa vatten, vi kontaktade återigen scandicAngler som rekomenderade en Rio Saltwater lina. Denna lina fick vi dessutom erbjudande om att köpa billigt genom dem, vi beställde linor och passade dessutom på att be dem plocka ihop ett bassortiment av Bonefish-flugor. De hade ju trots allt kört 2-3 turer till Los Roques tidigare och borde veta vilka flugor som gäller där.

  Spö

  Härnäst vände vi uppmärksamheten mot spö och rulle, vad vi kunde komma fram till så var ett klass 7 spö 9-10 fot det ulitmata vapnet i jakten på bone. Nu är det så att Mikael Thorvandt (tillika min mentor när det gäller flugfiske, jodå det är sant; jag kan beskylla honom för alla hål i min plånbok när det gäller flugfiske..) han är Loomis-frälst (nåja det är jag med nu.. det är grymma spön!) och efter noga övervägande bestämde vi oss för att beställa custom-byggda G.Loomis IMX #7 9" spön (Niklas valde #8 10"), sagt och gjort, spöna beställdes, och vi vände oss till nästa problem: Rulle..

  Rulle

  Efter mycket dividierande slutade det med att vi samtliga inhandlade samma rulle.. det som talade för just den rulle vi valde var dess:

  • Erkänt jämna broms
  • Inkapslade broms
  • Slitstyrka
  • Motstånd mot sand och vatten.

  Det blev en Loop CLW rulle.. denna är mycket bra då den tål att ligga i sanden, i vattnet och lite varstans.. det enda man behöver göra är att doppa ner en CLW i vattnet och dra till i linan, så försvinner all sand och det är bara att fiska på igen.

  Den inkapslade bromsen gör att vatten inte påverkar bromsens jämnhet. Vi hade dessutom läst att denna rullen var speciellt utprovad på Bonefish. Den nya modellen för 2005 skulle komma in i butikerna veckan efter vi åkt, så vi fick nöja oss med förra årets modell. Sagt och gjort rullarna inhandlades och laddades med 150m backing (ett krav efter vad vi läst).

Foto: Trygve Rolfsnes 2005 ©
Foto: Trygve Rolfsnes 2005 ©

  Nu inträdde en period av väntan, med jul och snö här hemma och bara drömmar (samt bilder och beskrivningar sönderlästa på internet..) men i och med det nya året (2005) så var det dax att ta tag i den första delen av vår resa.

  För att kunna komma till Venezuela och Los Roques så var vi tvungna att på något vis ta oss till resans startpunkt, som var Kastrup i Köpenhamn. Vi övervägde ett flertal alternativ, bla flyg och bil. Men eftersom vårt flyg gick så tidigt från Kastrup så gick det inte att boka att anslutningsflyg från Landvetter utan att behöva sova en natt i Köpenhamn. Att ta bilen ner till Danmark och ställa den på flygplatsen i 11 dagar insåg vi ganska snabbt skulle kosta en förmögenhet. Så vi vände vår uppmärksamhet mot tåg. Tåg mellan Göteborg och Köpenhamn är prisvärt ca 350 kr/tur. Tyvärr så gick inte heller detta att kombinera utan en övernattning i Danmarks huvudstad, pga den tidiga avgången. Tillslut hittade vi ett billigt hotell i närheten av Kastrup som vi bokade.

  När nu avresedatumet närmade sig var det dax att inhandla alla de övriga "nödvändiga" prylarna som man naturligtvis MÅSTE ha :-).

  Kläder

  Att stå och fiska i gassande solsken hela dagarna i 30-gradig värme ställer naturligtvis krav på kläder, långärmat och långbyxa't är ett krav i början, om man inte vill spendera skjukdagar i sängen med brännsår.
Skydd för huvud och shades (solglasögon), är naturligtvis lika viktigt. Eftersom den bästa formen av "bone-fishing" är sk. "sightfishing" vadar man mycket. Av denna anledningen är det mycket bekvämt om kläder man har torkar snabbt och släpper igenom mycket luft. Solglasögonen skall naturligtvis vara av den polariserande sorten. De underlättar, genom att ta bort blänk på ytan, för fiskaren att se fisken. Det vi läst innan var att polariserande solglasögon med brun ton var det bästa för de här förhållandena. På huvudet bör man ha något med "brätte" och detta skall då vara mörkt på undersidan eftersom en ljus undersida föder ögonen med för mycket ljus.

  När man vadar går man både på sandbotten, på koraller och sk Turtlegrass, det är då nödvändigt att ha något som tål omild behandling men framför allt, skyddar fötterna. Det finns något som kallas för Flatboots vilket är vadar-kängor med riktig sula. Många använder dykarskor. Det man ska tänka på är att man ALLTID får sand i skorna, och denna agerar sedan 5:ans sandpapper när du går. Jag och Mikael köpte oss ett par flatboots, tre storlekar större än våra fötter, och till dem inhandlades neoprensockar. Till en början var tanken att man skulle kunna använda dem till våra vanliga vadarbyxor här hemma, men i efterhand var neoprensockar faktiskt att rekommendera just för "sandpapperseffekten". Sanden i skorna "sugs upp" i neoprensockarna och gör då inte någon skada på fötterna. Niklas köpte dykarskor med ordentlig sula, och dessa fungerade tillfredsställande, även om han hade några plåsterbitar på fötterna..

  Övrig utrustning

  Vad gäller övrig utrustning så handlades det ganska mycket.

  En midjeväska eller liknande är att rekommendera, och då med vattenflaska, det är varmt där nere och man springer iväg långt ifrån "base-camp" då måste man fylla på vätskeförråden. I midjeväskan har man allt som kan behövas; tafsar, flugor, peang mm och man kan således gå med bar överkropp och få lite sol, vilket inte skulle gå med en väst eller liknande. En väst skulle nog också vara otrevligt varm. En annan bra-att-ha sak är en sk "strip-guard" det är två st "finger-tutor" i neopren som skyddar fingrarna som du drar din lina över.. många meter lina blir det under en dryg vecka och förslitningseffekten hade vi sett på bild. Lax-tafsar och Fluoro-carbon material inhandlades i dimensionerna 0.25-0.30.

  En vecka innan avresedagen anlände våra flugor och linor, linorna monterades på rullarna, flugorna fick sina platser i askarna och man undrade vilken av dem som skulle vara "vinnar flugan". Vid en sådan här resa är det nödvändigt att ha ett reservspö med sig, vi valde att ta med oss våra lax-spön och lax-rullar #8. Värt att notera är att spön inte får medtagas i kabinen på de flesta flygbolag, man måste alltså skicka dem som bagage, och detta var grund till stor oro, eftersom INGET finns att köpa på plats i Venezuela så kan ni ju förstå hur förtvivlad man skulle bli om spön kom bort/gick sönder i bagagehanteringen. Av den anledningen delade vi tre upp våra spön i två st "bazookas".

  I efterhand kan konstateras att spötuber fungerar utmärkt, samt att bazookas bara blir till problem när man ska flyga de små inrikesplanen ut och tillbaka från Los Roques.

Foto: Trygve Rolfsnes 2005 ©
Foto: Trygve Rolfsnes 2005 ©

  Vaccination

  Veckan innan avresa åkte vi till en lokal vaccinations-klinik, här rekomenderade de en Havrix spruta och en mot Gula febern. En av oss fick oxå bättra på sitt stelkramps skydd. Eftersom vi skulle befinna oss i övärlden så var malaria omotiverad. Värt att notera här är också att vi valde bort något mot "Turist-diarré", det ska man nog inte göra.

  Resa

  Nåväl vi var klara, alla möjliga informationskällor var uttömda, all utrustning var inhandlad, vaccinering gjord. Bara väntan kvar.. Varje dag blev som en pina, man försökte hitta något nytt att läsa, någon ny infallsvinkel som skulle ge oss en fördel över "saltvattens-torpeden" men allt var redan läst, analyserat och nedbrutet.

  Till slut kom dagen med stort D. Det var dax för bonefish-äventyret.. och det började på ett något annorlunda sätt.. Tre vagnar lastade med farliga kemikalier i hade veckan före avresan spårat ur söder om Göteborg. Eftersom dessa var svåra att få bort från spåret så fick vår resa till Los Roques i Venezuela starta med en bussfärd till Kungsbacka..

  Efter byte till tåg i Kungsbacka hade vi en ganska händelselös tågresa till Danmark och tillslut Kastrup. Väl där hoppade vi in i en taxi som fick ta oss till vårt hotell för natten. Vi hade räknat med att det skulle finnas något att äta vid hotellet, men ibland har man fel.. Vi bodde på ett hotell som låg beläget i någon form av industriområde och klockan var efter 23.

  Receptionisten meddelade att den lokala pizzerian nu var stängd, och det enda vi kunde hitta till oss tre hungriga fiskare, var färdigpackade smörrebröd.. dessa köptes tillsammans med ett par öl var, för den nätta summan av 300dkr..

  När vi som bäst satt och njöt av våra dyra mackor och öl, kommer en suspekt person igenom lobbyn, han bär på något som var misstänkt likt spö-tuber.. Mikael hävde ur sig "Fiskare?" personen tvärnitade och det visade sig vara Tryggve Rolfsnes från Hamar i Norge, som skulle iväg på samma resa som vi. Det blev till att sitta där och prata fiske på norska (tur att vi fiskat en del i norge så vi vet vad, stang, hjul och snöre egentligen betyder).

  Senare fram på natten var det dax att dra sig tillbaka till rummet för att försöka blunda några timmar.. när klockan ringde 04.30 på morgonen var det inga som helst problem för en sömntuta som mig att ta sig ur sängen.. inte så konstigt kanske med tanke på vad som väntade.

  Taxi hade ordnats dagen innan, och vi bestämde att vi och Tryggve skulle dela taxi istället för att vår kära norrman skulle behöva åka i en egen till Kastrup. Vi hade beställt en kombi så vi fick plats med allt (inklusive två bazookas) utan några större problem.

  Väl tillbaka på Kastrup så hade samlingsplats bestämts mitt på golvet mellan incheckningsdiskarna. Där hittade vi resterande i gänget.

Alla flugfiskare samlade

  Samtliga deltagare var:

Peter Lyngby (DK, ScandicAngler)
Ylving Claes (Swe)
Niklas Almgren (Swe)
Mikael Thorvandt (Swe)
Jan Melin (Swe)
Per Gylling (DK)
Tryggve Rolfsnes (Nor)
Anders Ekdahl (Swe)
Tord Andreasson (Swe)

  Nu när vi alla var samlade och faktiskt PÅ VÄG så kände man lugnet lägga sig, förväntningarna var fortfarande höga och det okända hägrade, men nu var man verkligen på väg, och man visste att snart ska jag få känna på en bonefish.

  Vi checkade in vårt bagage och begav oss genom säkerhetskontrollen. Eftersom vi givit oss av från hotellet så tidigt, hade det inte funnits någon frukost tillgänglig innan vi åkte, så nu var vi rejält hungriga. Frukost inhandlades (dyrare än kvällsmaten..) och vi satt alla samlade vid ett bord i avgångshallen. Efter någon halvtimma kom vår Gate upp och vi begav oss iväg.

  Planet mellanlandade i Frankfurt innan vi fortsatte med Lufthansa mot Carracas, det var så gott som omöjligt att sova på flygresan ner, man var allt för uppspelt. På utsatt tid landade vi i Venezuela, och efter att ha letat reda på vårt bagage, begav vi oss ut för att leta reda på vår skjuts till övernattnings-hotellet i Carracas.

  I bilfärden till hotellet fick vi en historie lektion och en beskrivning av det politiska läget i landet av vår inhemska "guide". Det var en välkommen informationsdel och eftersom vi helhjärtat tänkte ägna oss åt fiske under vår vistelse, så var det bra att få en komprimerad lektion om landet som vi befann oss i :)

  Hotel Avila är ett helt okej hotell som kanske har passerat sina glans dagar men har hyfsad standard. Väl installerade i rummet traskade vi bestämt ner till baren! Vi är ju trots allt på semester.. några av oss satt vid polen och avnjöt några öl tillsammans med jordnötter medans flertalet åt en middag. Jag lyckades med konststycket att få 5 myggbett på någon minut.. medans ingen annan fick något enda.

  Tidigt nästa morgon vaknade vi, packade det lilla vi plockat upp ur våra fulla resväskor och begav oss ner till frukosten. Frukosten bestod av blaskigt kaffe och en torr macka. Men vad gör väl det vi var på väg att flyga ut i den caribiska ö-världen?!

  Vägen till Carracas från flygplatsen dagen innan hade varit en enda lång uppförsbacke.. Carracas ligger 1000m ovanför havet, medans flygplatsen ligger i strandkanten. Resan till hotellet tog en dryg timma men resan till flygplatsen kan knappast tagit mer än en halvtimma och inte gjort åt mer än en bråkdel i bensin.. Jag behöver kanske därför inte nämna att undertecknad var lite nervös under nerfärden, tur att bromsarna fungerade.

  Väl tillbaka på Carracas flygplats så var det nya säkerhetskontroller, nya flygskatter att betala. Efter att vi lyckats klara av de byråkratiska delarna med en flygresa satte vi oss i vänthallen och fyllde i nya blanketter om vem man var, vart man skulle, vad man skulle göra där, hur mycket prylar man hade med sig osv. Efter en viss försening var det dax att borda planet. Planet, ett propellerplan av äldre modell, var väl inte direkt i nyskick, men kändes ändå stabilt.

  Efter ytterligare lite försening så kom vi tillslut iväg. 30 minuter senare fick vi vår första glimt av ö-världen Los Roques. Det är helt fantastiskt att få se de underbara färgerna som skapas runt öarna av den fina sanden, korallen och det helt klara vattnet.

  När vi gick ner för landning undrade jag om vi inte skulle landa på vattnet, och eftersom jag inte sett några pontoner på planet när vi steg på, så blev jag lite konfunderad. Men precis innan jag räknade ut att vi skulle slå i vattenytan så dök strandremsan upp, och en sekund senare slog hjulen i backen. Nu var vi framme, vi hade landat på huvudön Grand Roque! vår bas för veckan.

Flygledartornet på Los Roques
Flygledartornet på Los Roques
Foto: Mikael Thorvandt 2005 ©

  Ankomst

  Vi hoppade snabbt ur planet och vandrade bort mot "ankomsthallen", väl där blev vi mötta av Victoria, vår värd för veckan på Posadan. Ett antal bärare tog snabbt hand om vårt bagage och vi vandrade iväg genom byn, mot posadan. Framme eller "hemma" på posadan installerade vi oss i rummen; dessa bestod av två sängar, lakan, lampor ett litet skåp och en toalett.. helt perfekt! Vid entén fanns en stor matsal (alla mål mat är inkluderade) med bar.

  Efter sedvanlig rundvandring och förhållningsregler på posadan så gav vi oss iväg för att skaffa fiskelicens. Det roliga här är att man först måste bege sig till nationalparksförvaltningen för att skaffa ett "tillstånd för att få lösa fiskelicens" så dit bar våra fötter oss först.

  När den proceduren, med pass och underskrifter, väl var avklarad så fick våra fötter bära oss till andra sidan byn, för att lösa själva fiskelicensen.. Vägen vi valde tog oss utmed stranden, och här såg man direkt vilket rikt marint- och fågel-liv som finns här.

  Pelikaner i tusentals, störtdyker ner i vattnet för att fånga småfisk i miljontals, som gör vattenbrynet helt grått.. Dessa små fiskar är nog också anledningen till att det här finns gott om Bonefish. När vi väl hade vandrat till andra sidan byn, och klarat av att lösa våra fiskelicenser, hade alla av någon anledning ganska bråttom tillbaka till Posadan.

  Vi tog den snabba vägen rakt igenom byn.. fast skillnaden från att gå på stranden är inte så stor eftersom alla gator på Grand Roque är just sand.

Berättelsen fortsätter här: del 2, del 3

Text: Claes Ylving 2005 ©

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: