Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2005-06-04
English version
 

Bone 3 O'clock
Av Claes Ylving

Del 3.

  Resan hem

  Efter en dryg vecka i ben-fiskar-himlen så var det oundvikliga ett faktum; hemresan.

  Vi kände oss faktiskt nöjda, och att åka hem var inte en helt otrevlig idé. Men faktum är att så fort man satt foten i Sverige igen så ville man bara tillbaka..

  Vi packade på morgonen, eftersom planet inte skulle gå förrän efter lunch. Det går inte att boka flygningar FRÅN Grand Roque hemmifrån, utan det sköts av innehavaren av Posadan efter att du har anlänt. Vi hade hört att vi skulle flyga med ett annat bolag hem: TransHaven, och de som varit här förrut meddelade bittert att dessa plan var helt horribla, samt att de var avsevärt mycket mindre än det vi anlänt med. De hävdade dessutom bestämt att vi aldrig skulle få med allt vårt bagage. Jag ställde mig aningen skeptiskt till detta, men det visade sig snart att de skulle få rätt. När nästan allt bagage var packat, låg fyra väskor kvar på marken, bl.a undertecknads och Tord Andreassons (fiskeutrustning för åtskilliga tusenlappar).

  Nu gick Tord i taket och kaptenen försäkrade att vårt bagage skulle skickas med det större planet vars avgångstid var en timma senare. Efter att Tord fått vår pilots visitkort så hoppade vi in i planet.

  Planet var något mer skralltigt än vårt plan på ditresan.. Piloterna satt helt synliga, bagaget låg i en hög längst bak i planet.. hade det varit turbulent så hade vi alla fått hela bagaget i knät.. Dessutom stod allt i planet på ryska.. och evakuerings-broschyren tillhörde en helt annan flygplanstyp.. men vi anlände hela och rena till Carracas flygplats.

Pålastning på flygplanet
Foto: Tryggve Rolfsnes 2005 ©

  Byråkrati..

  Nu vidtog en lååååång procedur, med massor av olika köer.

  Inchecknings-kön

  Vid Lufthansas disk, varvid jag och Tord fick förklara för dem att vårt bagage skulle komma med en senare flight från Los Roques.

  Flygplatsskatte-kö

  Nästa kö för att betala flygplatsskatt, det visade sig att vår avgift redan var betald i biljetten, men vi var ändå tvungna att få en blankett där som skulle fyllas i.

  Lämna-tillbaka-turistvisums-kö

  Nästa kö: för att lämna tillbaka det turistvisum vi fått på inresan, om ni reser hit TAPPA INTE BORT DET.. När vi står där mitt i kön, dyker vår TransHaven kapten upp jämte oss... och lämnar över incheckningskvitton till mig och Tord, vi var nog båda lika överraskade.. jag tror att vi så gott som räknat med att det bagaget möjligen skulle hinna ikapp oss hemma i Sverige (om vi hade tur..).

Men vid närmare undersökning av hans visitkort såg vi att han inte bara var pilot utan också "Director of operations"... go figure. I alla fall, vi utnyttjade tiden i kön till att fylla i den nya blanketten vi hade fått.

  Security-check-kö

  Ett måste på alla flygplatser.

Lämna-in-ifyllt-papper-kö

  Här skulle man lämna in det papper man precis fyllt i..

  Nu äntligen hade man kommit in i avgångshallen.. vi traskade raskt fram till första bästa hamburger-ställe (9 dagar utan kött, ger en hallucinationer..), det var ootroligt gott med hamburgare nu.. men vi hade inte lång tid på oss och snart kom vår gate upp, varvid vi gav oss iväg dit. Nu blev det en ny kö för här hade de bestämt sig för att grundligt gå igenom ALLAS handbagage..

  Väl ombord på vårt Lufthansa plan till Frankfurt, så gjorde jag det bekvämt för mig själv och förberedde sig inför den långa flygresan hem.. Strax efter takeoff serverades det mat, och jag valde att dricka vin till. Det var nog ett smart drag, för kort därefter somnade jag och vaknade en timma innan vi skulle landa i Frankfurt.. underbart sätt att resa på! Tord som satt jämte mig, sov han med men antagligen aningen mer oroligt då han hade hög feber.

  Väl framme i Frankfurt hade vi många timmars väntan på oss innan flyget till köpenhamn skulle avgå, vi tre: Jag, Niklas och Mikael försökte förgäves få våra biljetter ombokade till Landvetter istället, men det var omöjligt.. Vi fick se oss besegrade när det gällde det och tillslut var det dax att borda planet till Köpenhamn. Frankfurt-Köpenhamn avlöpte smärtfritt.

  Bytet i Köpenhamn till tåg mot Göteborg var nog det smidigaste på hela resan, vi tre fick vårt bagage så gott som först, vi såg då på skärmarna att nästa tåg till Göteborg avgick om 10 min, vi sprang ner och löste biljetter och han med det. Även Anders Ekdahl hann med det tåget, och efter att ha sagt hej och tack till honom i Lund fortsatte vi vår resa mot Göteborg.

  Resan avslutades som den började, med buss från Kungsbacka till Göteborgs C. Varvid taxi, buss och Flickvän tog oss skilda vägar. Jag bad min taxi köra förbi Mc Donalds på vägen, och gissa om det smakade gott när jag satt i min lägenhet en stund senare och tryckte i mig en Big Mac Co.

Utrustning

Surf Candy, fluga
Surf Candy

  Flugor

  När det gäller flugor så finns det ganska mycket information att hämta på nätet, men vi använde oss dessutom av scandicAngler som fick i uppdrag att sätta ihop ett paket med Bone-flugor till oss. Detta gjorde de och ett par veckor innan avresa anlände ett paket med 75st flugor med posten. I detta paket fanns:

  • Crazy Charlie
  • Surf Candy (eller standard A1, som den fick som epitet..)
  • Borsky slider
  • Gotcha
  • Fyggi
  • Polarfiber Baitfish (eller standard A2)

  Om man ska säga något om vilken som fiskade bäst så får det nog bli Surf Candy (eller A1) men det kan bero på att vi efter att ha fått de första fiskarna fiskade klart mest med denna.

  Lina

  RIO Mainstream Saltwater
Denna fungerade mycket bra, och kan rekomenderas.

  Spö

  2st G.Loomis IMX 9" #7, 1st 10" #8
Extraspön: G.Loomis GLX 10" #6, Guideline 10" #8 och Sage 9" #6

  Rulle

  Huvudrullen för oss alla tre var en Loop CLW, spolad med 150m backing, tre extrarullar var med också.

  Kläder

  • Hatt eller keps (mörkt brätte)
  • Polariserande glasögon (brun ton)
  • Långärmad skjorta (snabbtorkande)
  • Långa byxor (snabbtorkande)
  • Flatboots eller dykarskor med bra sula

  Visum

  Turistvisum får man vid inresa i Venezuela

  Vaccinationer

  • Havrix
  • Gula febern
  • Stelkramp
  • Nästa gång: Turist Diarré

  Bonefish (Albula vulpes)

  Bonefish finns på grundare kuststräckor i varma vatten från Atlanten (Biscaya-bukten), Florida till Bahamas och Bermuda. Den silvriga färgen, dess skygga natur och hastighet har naturligtvis bidragit till dess latinska namn Albula Vulpes vilket betyder "Vit Räv". Det är den enda medlemmen i familjen "Albulidae" och dess närmaste släktingar är Tarpon och Ladyfish. Dess kropp är lysande silver och rygg och övre sidor har en blå-grön nyans.

Fin Bonefish
Foto: Jan Melin 2005 ©

  Bonefishens livshistoria är inte känd men man antar att fortplantning sker på djupare vatten under den sena vintern- tidig vår. Man tror att Bonefish max blir ca 30 inch och väger som mest 20 pounds. Dess jaktmarker är nära kusten och på de sk "flats" som finns runt om i dess levnadsmiljö. Det är antaget att dess huvudsakliga föda är bottenlevande djur som lever här. Det är inte ovanligt att man ser dess stjärtfena ovanför ytan när den rotar på botten för att få loss; maskar, musslor, räkor och krabbor, detta kallas för "Tailing".

Tillbaka till: del 1, del 2

Text: Claes Ylving 2005 ©

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

Blue line

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Black line

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2017

Black line

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: