Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2012-11-16
English version

   
Sländor i öringvatten del 1.

Öringen glupsk och kräsen
Här får du veta varför
Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström

  Antingen du fiskar med torrfluga eller streamer försöker du efterlikna öringens naturliga föda. Beviset för din framgång med imitationen är att öringen accepterar din skapelse som äkta. Därför är det viktigt att känna till öringens matvanor i de vatten du fiskar vid.

  Vid studier av innehållet i öringmagar har man funnit, att öringen äter nästan allt som den kommer åt i vattnet och på ytan. Förutom insekter av olika slag äter den småfisk. Finns loppor, äter den med förtjusning dessa - speciellt den mindre öringen tycks föredra dem. Vanliga insekter i öringmagar är dagsländor, nattsländor, bäcksländor, mygg och knott, flugor, flicksländor, märlor, sötvattengråsuggor, gräshoppor och annat som faller ned i vattnet.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Bandad långhornad nattslända (Mystacides longicornis).
Sländan är mycket vanlig i dammar. Nattsländorna känns igen på de behårade takliggande vingarna.

  Efter denna uppräkning tror du kanske, att det inte spelar så stor roll vilken fluga du väljer, eftersom öringen tycks äta nästan allt. När det finns rikligt med föda, specialiserar sig emellertid öringen, i synnerhet den större öringen, på endast en typ av föda. Detta inträffar när en viss insektsart kläcks i stor mängd. Öringen tar då oftast insekten då denna är på väg upp till ytan, eller då den står på ytan. Man kan vid sådana tillfällen fånga öringar, vars maginnehåll till större delen består av insekter aven och samma art.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Gul bäckslända (Isoperla grammatica)
Är mycket begärlig för öringen när honan lägger ägg. Bäcksländornas vingar ligger platt mot bakkroppen. De flesta är mörkbruna eller svarta.

  Att öringen är selektiv, äter en viss insekt och ratar andra, gäller även då den äter insekter på botten. I ett biflöde till Klingavälsån i Skåne fann man en 148 mm lång bäcköring, som hade specialiserat sig på nymfer av Ephemera danica. vår största dagsländeart. I magen hade den inte mindre än 13 nymfer. I samma bäck fann man öringar som inriktat sig på andra dagsländearter.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Dagsländehanne (Baetis fuscatus) i spinnerstadiet. Dessa sländor är mycket gracila och lätta att känna igen på sin karakteristiska vingställning

  Halvtomma magar

  När det är ont om föda i en å, är öringen inte lika kräsen. I slutet av september -76 fanns det dåligt med föda i de sydsvenska åarna. De insekter som normalt skulle ha kläckts i september hade till följd av de extremt varma månaderna juli och augusti redan kläckts, och då vid en vattentemperatur som öringen inte trivs i. I september fångades i Vänneån i Halland-Småland en öring som vakat på skräddare. Det är mycket ovanligt att öring tar skräddare annat än efter skräddarnas parning, då hanarna förlorat förmågan att flyta. De fiskar som togs i Vänneån i september hade halvtomma magar med mycket varierande innehåll. De insekter som är av störst intresse för flugfiskaren att söka efterlikna är de som öringen äter på eller strax under vattenytan, eftersom fisken då röjer sin existens.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Sävslända (Sialis lutaria)
Till skillnad frAn nattsländorna är vingarna inte behårade.

  De insekter det framför allt rör sig om är dagsländor, nattsländor och bäcksländor. Även i vatten .där dessa arter inte utgör basfödan, har man i regel det bästa fisket, under själva kläckningen av dessa arter, eller då honorna efter parningen lägger ägg på vattenytan.

  Kryper upp ur vattnet

  Nattsländorna, som förpuppas i vattnet, kläcks mycket snabbt. Öringen tar dessa sländor när de skall kläckas och då honorna lägger ägg på vattnet. Bäcksländorna kryper i de flesta fall upp ur vattnet på ett grässtrå eller en sten när de skall kläckas. Det finns emellertid frikläckande arter som speciellt på våren, har stor betydelse för öringfisket. Honorna lägger ägg på vattenytan och exponerar sig därvid för fisken. Dagsländorna är mycket intressanta för flugfiskaren, eftersom deras kläckningsförlopp i regel är långsammare och de därigenom är åtkomliga för öringen under längre tid. Efter äggläggning blir honorna liggande på vattenytan lättåtkomliga för öring.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Simmande nymf (Baetis rhodani)
Även denna nymf är bunden till rinnande vatten.

  I Sverige förekommer ca 50 dagsländearter, en del endast i södra och mellersta Sverige, andra endast i Lappland. Omkring 20 arter är spridda över hela landet. De flesta sydsvenska arterna finns även på kontinenten och på de brittiska öarna. Däremot skiljer sig vår insektsfauna väsentligt från den nordamerikanska.

  Ömsar hud mellan 10 och 25 gånger

  Dagsländorna genomgår fyra utvecklingsstadier. Det första är äggstadiet. Vanligtvis släpper den vuxna honan äggen på vattenytan, men hos vissa arter kryper hon ner i vattnet på en sten, ett vasstrå eller dylikt och lägger äggen på botten. Äggen har en sådan yta, att de fäster på stenar och växter och inte flyter iväg ens i starkt strömmande vatten. Äggstadiet varar inte lika länge hos alla arter, och dess längd är dessutom beroende av vattentemperaturen. Hos vissa arter kläcks äggen under några dagar hos andra först efter några månader.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Nymfhuden till vår största dagsländeart Ephemera danica. Nymfen lever i gångar som den gräver i åbotten. Dess ben är utformade som skopor.

  Nästa stadium är larvstadiet eller nymfstadiet, som det också kallas. Även detta är olika långt hos olika arter och varar från några månader upp till ett år eller längre. Innan nymfen är färdigutvecklad, har den ömsat hud mellan 10 och 2S gånger. Strax efter hudömsningen är huden ljus. Den blir sedan allt mörkare fram till nästa hudömsning. Efterhand som den växer, får den ett utseende som alltmer liknar den färdiga insektens. Vingsäckar utvecklas, och hos hanarna växer ena ögonparet.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Röd strömslända (Ephemerella ignita)
Är mycket vanlig i den täta vegetationen i rinnande vatten men förekommer även i sjöar. Nymfen tillhör de krälande formerna.

  Nymferna lever i huvudsak av alger och förmultnade växtdelar. Kroppsdelarnas form och funktion är anpassade efter den miljö insekten lever i. Därför skiljer sig nymfer som lever i sjöar och dammar i regel från de som lever i rinnande vatten.

  Efter sin kroppsform kan nymferna indelas i fyra grupper.

1) Krypande nymfer: Breda, flata nymfer som trivs i snabbt rinnande vatten, platt huvud med ögon på ovansidan.

2) Simmande nymfer: Långa, slanka nymfer med behårade stjärtspröt, som är till hjälp när nymfen simmar.

3) Krälande nymfer: Kompakta, men inte lika kompakta som de krypande. Ögonen sitter på sidorna av huvudet. Mellanform av Krypande nymfer och Simmande nymfer.

4) Grävande nymfer: Korta, kraftiga och skopformade ben. Gälarna på ovansidan av kroppen. Lever i gångar som de grävt i botten.

  De flesta av dessa nymfer kläcks på vattenytan och står där några sekunder, innan de flyger i väg för att sätta sig i ett träd eller en buske.

© Tommy Bengtsson och Kenneth Boström
Kroppsdelarnas benämning.
Teckningen föreställer en simmande dagslända. Baetis rhodani.

  Mundelarna förkrympta

  Nymfen har nu övergått till ett stadium, som kallas subimago - på engelska dun (uttalas dann). Detta stadium kan vara endast några minuter, men hos de flesta arter rör det sig om timmar eller till och med om någon dag. Luftfuktighet och lufttemperatur har härvid stor betydelse.

  Subimagon har ett tunt fettlager som skyddar den mot vatten. Både kropp och vingar har en matt färg. Eftersom den äter endast i nymfstadiet, är mundelarna nu förkrympta och utan funktion.

  Hanarna skiljer sig från honorna därigenom att de har längre framben och större ögon än honorna. De har dessutom ett par små griparmar parningsstänger - i slutet av bakkroppen. Vissa arter har tre stjärtspröt, andra endast två. Flertalet arter har två par vingar. Framvingarna är minst tre gånger så stora som bakvingarna. Vissa arter har små, nästan osynliga vingar som ligger parallellt med bakkroppen. Andra arter har inga bakvingar alls. Vingarna hålls i viloläge upprätta.

  Insekten byter hud ännu en gång, och kallas i nästa stadium imago - på engelska spinner. Imagon är parningsduglig. Den ser i stort ut som i sitt förra stadium, men är smäckrare och har klarare färger och genomskinliga vingar. Den flyger också bättre än i det tidigare stadiet.

Av Tommy Bengtsson och Kenneth Boström 1977-79 ©

Till:
Del.1  Del.2  Del.3  Del.4  Del.5  Del.6  Del.7 
Del.8  Del.9  Del.10  Del.11  Del.12  Del.13 
Del.14  Del.15  Del.16  Del.17  Del.18  Del.19  Del.20  Del.21

  Läs historien och om männen bakom denna artikelserie

I nästa artikel: Gul forsslända - Heptagenia sulphurea på latin - en insekt som finns över hela landet. Öringen tar gärna dess nymfer och spinners, och förutom författarnas egna mönster presenteras de två första aven "gästbindare", Preben Torp Jacobsen.

Rekommenderad läsning för de som vill lära sig mer
Fälthandböckerna:
Dagsländor i öringvatten
Nattsländor i öringvatten

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

 

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

© Mats Sjöstrand 2012

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

   

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer:

Sportfiskemässan i Stockholm/Älvsjö 2018

Julklappstips på presenter.se

Huntyard & Berras Allt inom flugfiske

Annons för UNI-products, www.uniproducts.com

Annons för fiskeflugor.se

Laxfiske på Bårdshaug Herregård, Norge

Annons för www.settern.se

Salmon fishing on river Spey, Scotland

Intresserad av att annonsera här?
Kontakta Mats