Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2013-02-12
English version

   

En nytänkande flugbindare
av Tomas Hägg 1999

Nydanande flugbindare dyker inte upp varje år. Men Partillekillen Robert Lai nöjer sig inte med det. Mellan bindvarven krattar han lekbottnar och bygger om vandringshinder.

Bildtext: Robert Lai i sin rätta miljö. Foto U. Börjesson
Robert Lai i sin rätta miljö. Foto U. Börjesson

  En dryg halvtimmes bilresa norr om Göteborg ligger hans sköteå. Tack vare en samarbetsvillig kommun är den nedre sträckan numera fri från vass. Tillsynes perfekta förhållanden för lekmogen öring.

  -För tre år sedan elfiskade vi i ån. Då såg vi tre ettåringar, förra året sju och i år över 200, förklarar Robert Lai. Han tar fram två par polaroidglasögon. Det är showtime, om vi har tur. Lite knixigt, för att inte skrämma fisken, smyger vi oss fram till en av lekplatserna. Robert placerar mig bakom ett träd och själv kryper han, smidig som lille Hiawata, nära, nära den tre meter breda ån.

-Dom är där, viskar han.

  Nu är det min tur, jag kommer inte fullt så nära, men med hjälp av glasögonen ser jag ändå fem fina fiskar. En hona på kanske 50 centimeter och fyra uppvaktande, trugna, gentlemän. Jo, de leker och Robert myser.

  -Nu känner man att jobbet varit väl värt. Robert fortsätter den guidade promenaden, som också fungerar som en fiskevårdsintroduktion för nybörjare. Vi ser flera lekbottnar innan vi når sträckans övre gräns, ett vandringshinder som enligt Robert behöver byggas om ytterligare. Mycket arbete återstår och det får honom att tänka högt. Han talar exempelvis om licens för havsöringsfiskare.

  En typisk "laisk" kommandoförslag på ett fiskevårdsproblem. Ett eller två dagsverken vid en å skulle ge licens för ett år. Den som inte vill jobba kan ändå bidra genom att köpa sin licens. Eller köpa sig fri, som han uttrycker det. Pengarna ska gå till grus, till öringens lekbottnar.

  -Då skulle det gå att röja upp varenda å. Ibland känns det hopplöst att jobba i ån när så mycket av lekfisken plockas upp första mars (premiärdatum på västkusten) och veckorna närmast därefter. Varken de som fiskar eller de som sätter reglerna tycks förstå bättre.

  Som 13-åring tittade han på "utombys flugfiskare som stod och drog upp fisk efter fisk ur havet", utan att han själv fick något. Av ren och skär avundsjuka bestämde han sig för de skulle få sig en läxa. Med sitt första flugfiskeset började han fiska av kubik efter kubik.

  -Det första försöket blev så misslyckat att det dröjde sju, åtta år innan jag böljade igen. Då visade en kompis mig hur man binder en wolly worm. Sen blev jag sittande vid städet. Han sitter där ganska ofta nu för tiden också. Vare sig det är hemma i Partille eller ute i landet, som instruktör på någon flugbindningskurs. Är han nu, 29 år gammal, på väg att göra sig ett namn? Kenneth Boström, välkänd flugfiskare och flugbindare, tillika redaktör på Sportfiske (1999), säger följande om Robelt Lais metoder.

  -Han är en nytänkare vars ideer och imitationer för havsöringsfiske är det nyaste som hänt i Sverige de senaste tio åren. Han har utvecklat flera olika typer av flugor. Det har inte hänt något på flugbindningssidan på länge. Den gamla generationen har svårt att komma med något nytt. Robelt Lai kopierar inte andras mönster. Det utvecklar honom inte, säger han. Drivkraften är snarare själva problemlösningen. Hur man bäst utnyttjar ett visst material eller på vilket sätt man kan få mönstret att imitera bäst.

  -För mig är det en lek. Om mina flugor fiskar bättre eller sämre än andras går alltid att diskutera. Det finns egentligen inga pelfekta mönster. Det är mycket viktigare med presentationen och fiskarens inställning till det mönster han fiskar med. På denna sida kan ni, med Roberts hjälp, binda några av hans kreationer. Som alla uppfinningar har Masken genomgått ett antal steg från prototyp till dess nuvarnade utformning.

  -Alla borstmaskar som jag såg var stela och bara en tredjedel så långa som Masken. Jag ville få till ett mönster som jag var nöjd med. Det blev en fix ide. Efter kanske 10-15 varianter ser den ut så här.

  Är den färdigutvecklad?

  -Jag har några nya grejer på gång.

 

Masken

Foto av Johnny Johansson © 1999
Foto av J. Johansson

  Bindbeskrivning

  Masken var från början tänkt som en ren borstmaskimitation för havsöringsfiske, men har visat sig vara mycket användbar i de flesta typer av vatten. I Rober Lais tappning imiterar den igel, och små fiskar som, simpa, sill och tånglake. Den vita varianten har också visat sig vara attraktiv för mörrumslaxen. - För fisken är den något mjukt som ser ut som mat. En decimeter protein är lika frestande för regnbåge, öring och havsöring, som för abborre och gädda, förklarar flugbindaren själv. Mönstret går att fiska med både flyt- och sjunklina, i stilla eller strömmande vatten (lugnflyt). Laborera gärna med olika längder, förtyngningar och olika färger. En "onaturlig" kombination som lila och svart eller ren pink har fått skygg öring att glömma allt och attackera en stripande (!) mask.

  Till mönstret behövs:

Krok: kortskaftad krok med stort gap, en så kallad grub/shrimp hook eller karpkrok. TMC 2488, 2487, 105 eller Mustad 80200, 80250 BR.

Bindtråd: Vanlig tråd går bra (60 eller 30). Men en tunn dyneema bindtråd går att tvinna mer.

Kropp: Schlappen- eller maraboufjädrar.

Schlappen: använd den fluffiga delen längst ner på fjädrarna. De finns längst ner på tuppsadeln, men också långt ner på tuppnackar (indiska/kinesiska/ genetiska).

Marabou: leta efter kortfibriga, fluffiga fjädrar som säljs under namnet maskmarabou (billigt) eller turkey flats (dyrt).

Ryggrad: Dyneematråd. Dyneema är namnet på fiber släkt med kevlar. Den är stum, mjuk och stark till skillnad från kevlar tål den UV-ljus och åldras inte. Säljs bland annat under namnen Duramax, Corastrong, Gorilla braid. Använd inte dyneema som är svetsad (ej mjuk). Tjockleken ska vara 0,10-0,15 mm.
Dubbingsnurra med enkel krok
Två pappersklämmor, helst i metall (modell Bulldog är populärast hos Robert).
Leta efter klämmor med raka parallella käftar (se upp för sneda käftar).

 

  1. Börja med att ladda pappersklämmorna. Lägg två fjädrar marabou, schlappen eller philoplume (på varandra och kamma ut fibrerna 90 grader från stammen (fler fjädrar för längre flugor). Vill du att flugan ska ha lite lyster, klipp Lite Brite över fjädrarna innan du låter klämmorna nypa åt en på varje sida om stammen.

 


Klipp av fibrerna en bit in från stammen på båda sidorna.

 


  Avklippta fibrer på klämma.

 

  2. Ryck loss en bunt fibrer som ska användas för att dölja kroken. Bind in fibrerna strax bakom kroköglan och gör en ribbögla. Öglan bör vara cirka 30 centimeter lång för att i moment 3 underlätta infästningen av de maraboufibrerna som sitter i klämmorna.

 

  Nästa moment kan bli lite "darrigt", men går säkert bra om du bara tar en sak i taget. I början kan det hjälpa med vaxad tråd. Överdriv inte mängden vax och undvik att få vax på pappersklämmorna. Häng dubbingsnurran i ribböglan. Håll ribböglan öppen genom att hålla vänsterhandens lillfinger i mitten, pekfingret under och tummen i mitten.

  Ett tips är att hålla tråden så långt ut på fingerspetsarna du kan.

 

  3. Första klämman! För in den i öglan så att bindtråden placeras över metallen. Kläm ihop trådarna med tummen och pekfinger och backa sakta ut klämman tills tråden nyper om fjäderpaketet. Öppna klämman. Andra klämman! Placera den parallellt med bortre tråden, som hänger lodrät. Släpp lillfingret så att tråden närmast dig lägger sig mot klämman. Backa ut klämman, låt tråden nypa fjädrarna och öppna klämman. Du behåller pekfingret under tråden i "luckan" och spänner öglan genom att hålla/dra dubbingsnurran mot dig. Vid behov kan du också justera fjäderpaketen till lika längd. Allt för kompakta maskar simmar sämre. Tänk på att fjäderpaketen (flugan) blir kortare efter tvinning.

 

  4. Öglan över högra handens pekfinger och tvinna ribböglan. Det är viktigt att öglan tvinnas ordentligt så att kroppsmaterialet inte lossnar. För att vara säker, dra i fibrerna. Går de av är öglan tillräckligt hårt tvinnad!

 


Tvinnad ribbögla.

 

  5. Lägg lillfingret i "luckan" och bind in änden av den tvinnade ribböglan ordentligt, där fjädrarna slutar. Klipp av överskottet och avsluta med två whipfinish-knutar. Observera att du ska ha kvar lillfingret t.o.m moment 7.

 

  6. Ta en bit dyneematråd och trä den dubbelvikt genom krokögat. Gå genom öglan med de lösa ändarna.

 

  7. Gå sedan runt ena fjäderpaketet 5-7 valv fram till trådens "lucka". Håll isär med en eller två fingrar. Tvinna hela kroppen några valV och kamma ut fibrerna. Nu är första delen av Masken klar. Lossa städet och sätt i en ny krok för flugans främre del.

 

  8. Förtyng kroken med ett konhuvud, guldskalle eller bly. Är krokgapet för trångt, böj ut det (kroken ska ändå klippas av senare). Fäst bindtråden och linda bakåt 5-7 millimeter.

 

  9. Fäst in dyneeman bakom konhuvudet med 3-4 varv. För att belastningen ska ligga på dyneematråden (flugans ryggrad) och inte på maraboukroppen, när fisken hugger, drar du något i dyneeman så att den bli lite kortare än fjäderkroppen, några få millimeter räcker.

  Fäst sedan dyneematråden med flera bestämda varv bindtråd. Observera att du efter varje bindtrådsvarv ändrar riktning på dyneemantråden. Ömsom framåt, ömsom bakåt. För att vara helt säker bör du förstärka med superlim eller gå igenom krokögat med dyneeman. Klipp av överskottet.

 

  10. Dra fram maraboukroppen och fäst in den lösa ändan, som var vikt runt lillfingret, med några varv bindtråd. Säkra med lite superlim bakom huvudet.

 

  11. Gör en ny ribbögla och gå fram med bindtråden till huvudet. För in en ny laddad fjäderklämma eller endast fjäder i öglan och klipp av nära stammen. Tvinna öglan och linda den framåt mot huvudet, samtidigt som du kammar fibrerna bakåt. Fäst öglan med några varv bindtråd och avsluta med två whipfinish- knutar.

 

  12. Lossa den färdiga flugan från städet och klipp av den främre krokens skaft nära sista bindtrådsvarvet.

 

Variant

  Du behöver: limpistol, vita schlappen eller maraboufjädrar. Det här mönstret binds på samma sätt som avanstående beskrivning ända fram till och med moment 7. Fisken binds sedan i följande steg:

  8. Förtyng flugan med hantelögan, brighteyes (timglasformade) eller liknande på undersidan av krokskaftet. Fäst med ett antal åttor bindtråd.

  9. Samma som Masken.

  10. Dra fram maraboukroppen och fäst in den lösa ändan, som var vikt runt lillfingret, med några varv bindtråd. Säkra med superlim.

  11. Samma som Masken.

  12. Fäst ögonen på ovansidan krokskaftet och markera gälar på undersidan med en röd spritpenna

  13. Som huvud lägger du sedan en sträng med limpistolen runt om och formar ett koniskt huvud med våta fingrar. Klipp bort eventuellt överskott. Om du inte är nöjd med formen på huvudet kan du mjuka upp limmet med en tändare och forma om det med våta fingrar. Huvudet ska inte vara för tjockt. Ett tunt lager smältlim räcker. Limhuvudet är också bra på andra typer av flugor, exempelvis zonker och muddiers.

 

Bindnings- och fisketips

Tvinna den långa fjädersträngen hårt för att få en slitstark mask, annars lossnar fibrerna. Använd guldpläterade kulor om du vill undvika oxidering (särskilt vid fiske i saltvatten. När du klipper av den främre kroken, lämna inte 3 mm bar krok) klipp av allt.

Eftersträva så kort bindning som möjligt på den främre kroken. Ta gärna en udda, billigare krok eftersom du ändå klipper av den.

Överdressa inte mönstret. Ser den för tät och långhårig ut, nyp av maraboun med fingrarna. Om flugan är för tät "simmar" den sämre och liknar inte sina förebilder. Ta mindre marabou nästa gång.

Blanda gärna olika färger på fjädrarna. Spräcklig mask: olika färg på fjädrarna i samma klämma. Polkagrismönstrad (spiral): en färg i en klämma, en i den andra klämman. Gärna stora kontraster: exempelvis rött/vitt, svart/chartreuse eller svart/orange.

För att efterlikna fisk, igel eller mask som rotar i bottenslammet (naturligt beteende) binder du in eller trär en bit foam längst bak på bakre kroken. Placera flugan på botten i fiskens förväntade patrullbana. När fisken kommer (placera fiskekompisen med polariodglasögon i ett högt träd om du inte ser fisken själv), ta hem masken med korta ryck med paus emellan. Det är en bra metod för skygg fisk som går i grunda vikar eller havsöring som patrullerar längs grunda strandavsnitt. En fluga som plaskar ner framför fisken skrämmer lätt bort den.S

Av Tomas Hägg och Robert Lai 1999 ©
Flugbilder: Johnny Johansson 1999 ©

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

 

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

© Mats Sjöstrand 2013

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

   

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer:

Sportfiskemässan i Stockholm/Älvsjö 2018

Julklappstips på presenter.se

Huntyard & Berras Allt inom flugfiske

Annons för UNI-products, www.uniproducts.com

Annons för fiskeflugor.se

Laxfiske på Bårdshaug Herregård, Norge

Annons för www.settern.se

Salmon fishing on river Spey, Scotland

Intresserad av att annonsera här?
Kontakta Mats