Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2016-01-09
English version

 
Flugfiskarens insekter

- Bäcksländan -
Av Lars-Åke Olsson 2006

I denna artikel presenterar Lars-Åke en doldis bland våra sländor. Ta del av bäcksländans udda liv och leverne, lär dig hur den ska imiteras på bästa sätt och framförallt när, var och hur du ska presentera dina flugor för framgångsrikt fiske.

Fiske i Idsjöströmmen

  Väggarna på båthuset vid Idsjöströmmen är prickiga av vita, torra skal från bäcksländenymfer som har gått på botten av strömmen, klättrat upp och kläckts där. Nymferna är känsliga för uttorkning och kläckningsvandringen in mot land sker vid två tillfällen under dygnet när luftfuktigheten är hög och solen inte är för stark, det första efter solnedgången och det andra före soluppgången. I likhet med många andra nymfer så tappar bäcksländans nymf ibland taget, eller släpper sig frivilligt och driftar nedströms. Det är också början till kläckningen. När nymfen når land klättrar den upp på ett fast föremål, spärrar ut benen, tar fäste med fötterna och under 10-15 minuter spricker huden i ryggen och nymfen kryper ut ur sitt skal.

  Krav på vattenkvalitet

  Bäcksländan är ett levande bevis på ett vatten av hög kvalitet då den kräver rent vatten med hög syrgashalt, för det mesta även snabbt strömmande, turbulent och inte för varmt vatten. Nymfen är en dålig simmare, men kompenserar det med sex kraftiga ben och två klor på varje fot. Gälarna sitter inte på bakkroppen, som hos dagsländenymfen, utan mellan benen under mellankroppen. Stjärtspröten är två och hela utseendet avslöjar en varelse som är skapt för att leva i starkt strömmande vatten. Sländans fyra vingar hålls i vila platt över kroppen. De mindre, gråa bäcksländorna, som flyger i september och oktober, har vingarna svepta runt kroppen så att de nästan liknar ett rör. Det första vingparet är smalare och längre än det andra, som har kortare och bredare vingar. De två paren är prydligt förpackade i varsin vingsäck. Bäcksländan är den av våra sländor som är minst känd och omtalad. Det har skrivits hyllmetrar av böcker om dag- och nattsländor, deras uppträdande, cykler och de flugor som skall representera dem, men böcker som handlar om bäcksländor är få. En anledning kan vara att antalet familjer och arter är mycket färre. En annan och kanske troligare orsak är att när du kan se fisk vaka efter nykläckta dagsländor på vattnet, eller under nätterna jaga kläckande nattsländepuppor så att det både syns och hörs, då smyger bäcksländans nymf i skydd av de mörkare timmarna in mot land för att kläcka där. Med sin "dolda" kläckning syns den inte för flugfiskaren på samma sätt som de andra arterna och därför glöms den ofta bort, eller

Bäcksländans kläckningscykel

  Torrflugan

  När jag för många år sedan band en modell av äggläggaren så försökte jag tänka mig hur den skulle se ut från fiskens synvinkel. Synen av de fyra långa fladdrande vingarna mot himlen borde kunna efterliknas med ett hackel bundet från krokögat och ner längs skaftet mot böjen. Jag blandade ett grizzly- och ett blue dun-hackel, det senare längre än det förra och klippte bort hackelstråna på undersidan i form av ett upp- och nedvänt "v" för att flugan skulle landa och stå rätt på vattnet. Jag kallar torrflugan för Bäcksländan, men det engelska namnet är betydligt mer poetiskt - The Fluttering Stonefly eller The Fluttering Stone.

  Flugan är lätt att binda och är effektiv inte bara när bäcksländan lägger ägg, utan också vid andra tillfällen som ett allmänt bra torrflugemönster. Kroppen dubbas av bisam, hare, ekorre eller liknande hår i nyanser av olivgrönt eller grått. Färg och storlek matchas efter de naturliga sländorna. Hacklet är grizzly eller grizzly färgat olivgrönt, medan blue dun hacklet är grått, ljust, medium eller mörkt. En olivgrön torrfluga i storlek 12-14 fiskar bra i juni och juli, samtidigt som en fluga med grå kropp i storlek 16-18 representerar bäcksländorna i augusti och september.

  Bäcksländorna är de första sländorna som visar sig på våren och försommaren i strömmande vatten. Den första arten kan komma så tidigt som i slutet av mars eller i början av april. Snön som ligger på stränderna kan vara prickig av nymfer och sländor som söker sig in mot träd och buskar. I mellersta Norrland brukar hål och sprickor i isen vara fyllda av hundratals "kry" som nymfen kallas och det är vanligt att pimpelfiskare samlar in och mäskar med dem under fisket. När flugfisket börjar är vårfloden normalt sjunkande, men vattenståndet är fortfarande högt. Harr och öring håller till nere vid botten där larver och nymfer är stora och nästan fullt utvecklade. Ovanför vattenytan är insektslivet sparsamt och det dröjer några veckor innan det blommar ut och torrflugefisket kommer i gång. Vid denna tid är nymffiske mest effektivt och det finns flera olika sätt att fiska en bäcksländenymf på.

Harrfiske

  Tafs och fisketeknik

  Använd en förtyngd nymf, en tafs på 7-10 fot med 1-3 metall hagel beroende på vattendjup och ström, samt ett flöte (strike indicator) i form av en garntofs. Fiska uppströms eller snett uppströms med kort lina. När fisken tar nymfen stramas tafsen till, flötet signalerar hugg och mothugg görs så snabbt som möjligt.

  Om fluglinan har en flätad ögla i spetsen kan tafsen fästas med ögla-mot-ögla metoden. Innan du stramar till, sticks en bit garn av väl synlig färg, gult, orange, grönt eller svart in, varefter öglan dras åt. Garnet fettas därefter in som en torrfluga.

  Scientific Anglers har en speciell nymflina med kortare tapering och tjockare diameter för att den dels ska flyta bättre och tjäna som flöte, men också kunna kasta, eller rättare sagt, rulla ut hela paketet med nymf, metallhagel och flöte. Du kan även använda en sjunkande tafs eller eventuellt en sink-tip lina med 1,5-3 meter sjunkande spets och fiska nymfen tvärs över strömmen och snett nedströms. Scientific Anglers har också en lina med fyra utbytbara spetsar med olika sjunkhastigheter. Beroende på strömmens hastighet och vattendjup, så väljer du en lämplig spets som snabbt kopplas ihop med huvudlinan via öglor.

Harrfiske

  Djupt fiskad nymf

  Första delen av juli är vattenståndet fortfarande högt, vårfloden är långsamt sjunkande. Det är svårt att vada, vattnet är inte bara högt utan också hårt. En bra vadarstav är lika viktig som bra vadarskor med filtsula. Den här tiden på året är bäcksländans tid. Stora, feta, olivgröna nymfer kläcker och de lika stora, mödosamt flygande bäcksländorna plockas tacksamt av sädesärlor som ryttlar över strömmen. En del klarar sig och lägger sina ägg på vattnet, men sällan ser du någon harr eller öring vaka. De flesta partierna av strömmen har för högt och kraftigt vatten och det dröjer ännu en tid innan det sjunker till en nivå som gör det lätt för fisken att stiga till ytan. lnsektslivet behöver också blomma ut innan säsongens torrflugefiske börjar på allvar. Vid den här tiden är det lättare för harr och öring att plocka nymfer och larver bland bottenstenarna, där strömmen är lugnare än i ytskiktet.

  Ovanför en av stentrösklarna fanns en djuphåla där det nästan alltid står fisk och trots att strömmen river och sliter obehagligt i benen, lyckas jag ta mig ut på tröskeln. Min tunga bäcksländenymf landar gång på gång i den övre delen och glider in i hålan med strömmen utan att jag känner någonting. Det är soligt och vindstilla, ett underbart försommarväder. Efter ytterligare några steg kan jag se ner i hålan, där en stor harr otydligt avtecknar sig mot en ljus grusbotten. Den rör sig i sidled och är definitivt uppmärksam på det som strömmen för med sig. I det snabba vattnet hinner inte min nymf sjunka ner till fisken innan den sveps nedströms.

  Jag drar mig ett par steg tillbaka, plockar fram ett metallhagel, för in tafsen i skåran och klämmer fast det med min tång, ett hagel till och för säkerhets skull, ett tredje. Utrustningen blir tung, obalanserad och klumpig, men kastar du inte med för lång lina går det ganska bra. Det gäller för övrigt vid allt nymffiske uppströms. Ju kortare lina du använder, desto lättare är det att kontrollera nymfens drift och göra snabba mothugg. Det är mycket viktigt att vara observant eftersom det du ser, det lilla rycket eller stoppet i flötet eller i fluglinans spets, redan har hänt - hugget!

  Tålamod...

  Bäcksländenymfen landar på samma plats igen och metallhaglen drar snabbt ner den tunna tafsen. Den tjocka fluglinan, rengjord och infettad, fungerar utmärkt som flöte. Nu, när jag vet att det står en harr i hålan, är jag dubbelt koncentrerad. Varje "tvekan" av fluglinans spets måste besvaras med ett mothugg. Det kan vara en sten, men lika gärna en fisk. En sekunds tvekan och du missar hugget. I tredje kastet sjunker Isoperlan ner till rätt nivå. Fluglinans spets stannar till, jag gör mothugg och krokar harren.

  Tålamod är en viktig ingrediens hos nymffiskaren. Vid ett tillfälle fastnar jag i en stock och nymfen är omöjlig att få loss. Jag vinklar spöet så att det bildar en rät linje med fluglinan och drar linan mot mig tills tafsen smäller av. En ny tafs spets och nymf binds på och tre nya metallhagel kläms omständligt och tidsödande fast på tafsen. Nytt kast och jag fastnar åter i stocken! Tafsen dras av igen och en lätt irritation infinner sig.

  När flötet för tredje gången rör sig på samma sätt borde jag kanske låta bli att lyfta spöet för att slippa den tröttsamma proceduren, men instinktivt svarar jag med ett mothugg och istället för det sjungande ljudet från en vibrerande tafs i strömmen, känns motståndet annorlunda. Det knycker till ett par gånger och linan skär i sidled - det är en harr!

Båthuset vid Idsjöströmmen
Per-Ola Hoffsten från Umeå unuversitet plockar
bäcksländenymfskal från båthuset vid Idsjöströmmen

  Lågt vatten och svag ström

  Jag befinner mig uppe på Nordkalotten. Det är långt in i augusti och strömmen är låg och långsam. Just där den rinner ut i ett sel djupnar det och precis i mynningen borde en eller flera fiskar ha sina ståndplatser. Några metallhagel behövs inte den här gången, den förtyngda nymfen är tillräckligt tung. Jag kastar snett uppströms och betraktar flötet, som består av en tio centimeter lång bit av en orange fluglina bunden inne i tafsen med en spikknut i vardera änden.

  Den infettade indikatorn flyter långsamt, mycket långsamt, nedströms. Så tycker jag plötsligt att den tvekar en aning innan den fortsätter. Jag gör om kastet och samma sak händer igen, pausen är nästan omärklig. I tredje kastet tror jag mig ha grepp om förloppet: Den förtyngda nymfen glider med strömmen och slår mot en sten, för att sedan glida över utan att fastna. För att få min analys bekräftad bestämmer jag mig för att omedelbart göra mothugg när nymfen kasar mot stenen, med risk för att fastna och få göra om hela det tidsödande och tråkiga materialarbetet. Kastet riktas mot samma plats, fluglinan och tafsen, med det tydliga flötet, glider nedströms. Jag ser knappt, utan anar snarare rörelsen i indikatorn, när jag lyfter spöet. Det är en harr, en urstark gråharr över kilot!

  I nästa kast har jag lärt mig hur oerhört försiktigt fisken tar nymfen. Jag vet vad jag ska göra och när det nästan osynliga inträffar ytterligare en gång, krokar jag nästa storharr. Askgrå, med bourgogneröda och turkos gröna färger i rygg- och bukfenor, är den osannolikt vacker i det arktiska ljuset...

----

Nymfen Isoperla

  Nymfen Isoperla

  Bäcksländenymfer binder jag i olika storlekar och färger beroende på säsongen. Isoperla är stor, olivgrön eller grå och förtyngd för fiske i juni och juli, i augusti och september liten och grå eller olivgrön. Koppartråd eller annan metalltråd förtynger nymfen, som sedan får en kropp av hår, ben av en spräcklig tjäderfjäder eller rapphöna, vingsäckar av samma fjädrar eller någon mörkbrun eller svart sektion av annan lämplig fjäder, stjärtspröt av goose biots och ribb av guldtråd.

Krok: 10-16
Bindtråd: Olivgrön eller grå
Stjärtspröt: Två goose biots (olivgröna eller gråa)
Ribb: Guldtråd
Kropp: Hår dubbat på bindtråden (olivgrönt eller grått)
Ben: Brunspräckliga fjäderstrålar från tjäder, rapphöna eller olivgrönt hackel.
Vingsäckar: Bruna eller svarta från en stjärtfjäder eller vingpenna

 

Äggläggande bäckslända

  Äggläggande bäckslända

  På förmiddagen eller sent på eftermiddagen flyger bäcksländehonan ut över vattnet för att lägga ägg. Flykten är rak och långsam och vingarna liknar en propeller som snurrar runt kroppen. Äggbollarna är stora, gråa eller olivgröna. De syns tydligt längst bak under kroppen och kan innehålla flera hundra ägg. Det är lätt att studera de långsamma bäcksländorna när de landar på vattnet och fladdrande och hoppande lägger sina ägg. Vid varje beröring av vattnet lossnar en del av äggen, som sedan sjunker till botten och fastnar där.

Krok: 10-18
Bindtråd: Olivgrön eller grå
Kropp: Hår dubbat på bindtråden (olivgrönt eller grått)
Vingar/hackel: Ett Whiting grizzlyhackel eller blue dun hackel lindas tillsammans med ett kortare blue dun hackel 3/4 ned längs krok skaftet och klipps bort på undersidan
Stjärtspröt: Kan uteslutas eller bindas av 4 hjort- eller grävlinghår.

Text och bilder av Lars-Åke Olsson 2006 ©

Besök gärna Lars-Åkes hemsida: http://www.scandiwest.com

 

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2016

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: