Till Flugfiskemagasinets startsida Flugfiskemagasinet Rackelhanen Uppdaterad
2016-11-10
English version
 

Med fluga i Vättern
Text & akvarell: Gunnar Johnson 1991

Flugfiskarna i södra Sverige är inte bortskämda med harrvatten. Därför är det förvånande att inte fler utnyttjar den möjlighet till fiske efter strandnära, vakvillig harr som Vättern erbjuder.

  Sjön ligger i det närmaste oljeblank, och iden orangeröda strimman, som löper över vattnet från den nedgående solen därborta på västgötasidan, bryter ett tiotal harrfenor vattenytan i mjuka vak bara ett halvt flugkast ut från min egen strand.

  Jag har redan haft två påslag - och missat båda. Men kvällen är ljum och ännu ung, och tätt över vattnet fladdrar mängder av nattsländor i irrande, oregelbunden flykt, och harren går hela tiden på bekvämt kastavstånd från land. Här är dessutom lättvadat och fiskekvällen har just börjat...

  Jag befinner mig vid stranden av Vättern några hundra meter söder om hamnen i Gränna, just där campingplatsen slutar. Ikväll är det vindstilla, och vattenståndet ger bekvämt vaddjup över de steniga bottnarna. Strax utanför, en bit från stranden, ligger dessutom några utspridda, större undervattenstenar - en biotop som har den karaktär harren gillar, och som man bör söka den på.

  Jag har fiskat här tidigare med skiftande framgång - beroende på väder och vind. Ibland har det varit alltför blåsigt för att fiska med fluga - även om harren skulle ha varit på plats. Men att det är en het plats vet jag genom alla de gamla, lokala fiskarna, som i alla tider strukit just här utanför med sina utterbräden och flugor. De låter utterbrädan gå mycket nära stranden när de är ute efter harren, ibland så nära att själva brädan går ända inne under strändernas överhängande trädkronor. Kan de ta harren så nära land, så kan naturligtvis även vi söka den med spö från land eller utvadade några få meter på de långgrunda bottnarna. Det var utgångspunkten både för mitt eget och andras harrfiske i Vättern, när vi började intressera oss för sjön för några år sedan.

  Harren visade sig finnas nära nog överallt, bara bottnarna hade den rätta, steniga karaktären. Jag mötte flugfiskare, som berättade att de gått ensamma med sina spön i tjugofem år och som nu välkomnade fler sportfiskare. Här finns plats för alla, menade de. Sjön är ju i det närmaste ett innanhav, känd också för sin lax, öring och röding. Det tas också en och annan stor öring från land, även om de flesta fångas vid trolling.

  Harrfisket ligger kanske ändå närmre till hands för oss flugfiskare, eftersom harren sommartid är både strandnära och vakvillig, men vi ska inte helt bortse från möjligheten att få påslag av öring som en extra bonus vid de tillfällen den går nära land. Jag hörde om flera sådana fångster sommaren som gick.

  Jag har fiskat han både på västra och östra stranden av Vättern. Vissa avsnitt är svåra att nå från land, dels beroende på branta stränder, dels beroende på avsaknad av tillfartsvägar. Men det finns många partier, vilka är mycket lättillgängliga. När man talar med andra fiskare, visar det sig att de alla har funnit sina egna smultronställen. Det finns med andra ord han, som stryker omkring strandnära mest överallt runt hela sjön, och man har god möjlighet att fiska efter den nära nog överallt - bara bottnarna har rätt karaktär. De första åren trodde jag och mina kamrater att det kanske var ganska glest mellan de bra lokalerna, men där visade det sig att vi hade fel. Rapporter om goda harrfångster är ganska väl spridda längs sjöns milslånga stränder.

  Men Vättern är en stor sjö, vilket oftast betyder att det lätt blåser upp och skapas alltför höga vågor för att göra det möjligt att vare sig vada eller kasta en lätt fluga. Idealet är därför att söka sig till sjön ljumma sommarkvällar med nästan ingen vind - och den vind som eventuellt finns bör då helst komma från land och ut över vattnet. Då för den med sig flygmyror ut över vattnet, och ridån av vindskyddande skog längs stranden låter nattsländorna flyga tätt ute över vattnet. Sådana vindförhållanden är alltså idealiska för att locka in harren mot land för att där söka sin föda - och förhoppningsvis också få den intresserad av våra torrflugor. Ökar vinden, sopar den nästan genast bort allt vad insekter heter, och fisket med fluga blir nära nog omöjligt på grund av den starka, byiga vinden.

Harr-akvarell av Gunnar Johnson 1991

  Nära till Hökensås

  Hökensås i Västergötland är ett av våra mest besökta sportfiskeområden. Det betyder att många flugfiskare vid resor till området åker mil efter mil längs ett utmärkt harrvatten - utan att tydligen ens veta om det. Visserligen har det redan tidigare skrivits en del om harren i svenska fisketidningar, men ändå har tydligen de flesta varit skeptiska. Finns där verkligen så mycket harr att sjön är värd ett besök - och hur fiskar man i så fall i ett sådant innanhav? Det är ju som att leta efter en nål i en höstack...

  Men så är det inte alls. Här finns otroligt mycket strandnära harr. Vid samtliga resor till Vättern sommaren 1991 har jag haft kontakt med vakande fisk. Antingen har jag krokat den eller missat den - jag har inte fått harr vid varje fisketur - men jag har alltid haft vakande fisk att kasta på.

  Vättern är en djup kallvattensjö. Under semesterns varmaste julidagar, då vattnet i småsjöarna i Hökensås är alltför varmt för att kunna bjuda ett bra regnbågsfiske, kan därför en tur till den närbelägna Vättern vara ett bra alternativ. Här är nämligen temperaturförhållandena idealiska även den hetaste sommardag. Sjön är ju dessutom speciellt intressant, eftersom flugfiskare i södra Sverige inte är bortskämda med harrvatten på hemmaplan.

  Under högsommaren i juli och augusti finns också goda möjligheter att vid ett besök i Hökensåsområdet pricka in åtminstone någon kväll då vinden mojnar efter en varm dag och ger förutsättningar till fiske från strand. I Vättern är dessutom fisket fritt, så varför inte kombinera resan till Hökensås med lite harrfiske i Vättern vid nästa besök - om förutsättningarna för dagen är de rätta...?

  Vadarbyxor och vadarstav

  De bästa harrbottnarna består, som jag tidigare nämnt, av omväxlande stenar upp till fotbollstorlek med strödda större stenar och stenblock. På många platser är det långgrunt och fritt för bakkastet om man bara vadar ut några få meter. Men även om man endast vadar på drygt halvmeter-djupt vatten, så bör man ha höga vadarbyxor och en vadarstav att stödja sig på. Det är nämligen ofta gott om gropar mellan stenarna. Man bör också ge akt på hur man vadar ut vid ett sent kvällsfiske. Några timmars fiske med vakande harr på bekvämt kastavstånd gör att man lätt glömmer hur mörkret sänker sig. När man vadade ut var det kanske bara ett lätt skymningsljus och man kunde se botten, men när man ska i land igen kan det vara väl så svårt att orientera sig i mörkret.

  Vättern har också starka strömmar, som man ska ha all respekt för. Att de ändrar både styrka och riktning gör dem inte mindre farliga. De kan vara mycket starka, och faktum är att jag vid fiske från ankrad båt ute på sjön upplevt rena "strömfisket" med tydligt markerade strömsättningar i vattnet, vilka varit så starka att jag kunnat kasta min fluga "uppströms" eller snett "tvärströms" och sedan varit tvungen att menda linan allt eftersom den och flugan följt vattnet "nedströms".

  En viss försiktighet är därför att rekommendera. Det går heller inte att lita på "att det inte var någon ström här förra gången" - det kan ha ändrat sig sedan senaste fisketuren. Själv skulle jag till exempel knappast våga mig på att fiska Vättern från flytring -möjligen då mycket nära strandlinjen.

  Gott om nattsländor

  Vättern är, som jag tidigare nämnt, en kallvattensjö - vilket är en stor fördel under högsommaren. Den oerhört stora vattenmassan fungerar som ett värmereglerande magasin. Normalt fryser inte sjön till annat än riktigt kalla vintrar. Sjön håller alltså stora mängder sommarvärme, vilket ger både längre och mildare höstar än områden bara någon mil längre in på land.

Vid fiske i augusti sommaren 1991 dominerade nattsländorna, som i irrande flykt över vattenytan lockade upp harren. Men där fanns också förvånansvärt många storvingade Ephemera vulgata, och en kväll blåste det ut mängder av flygmyror från land, vilket naturligtvis resulterade i stort harrkalas. Men den kvällen flyttade sig fisken efter en stund längre ut från stranden och jag nådde den inte längre. Troligen drev myrorna med en av de tidigare nämnda strömsättningarna i vattnet - för harren vakade hela tiden i ett stråk en bra bit ut från stranden.

  Hösten kan vara en bra fisketid. För ett par år sedan hade vi en mycket lång och mild höst vid Vättern. Då såg jag nattsländor långt in i oktober månad vid sjöns stränder. Vid samma tidpunkt hade redan den första snön fallit över de högst belägna partierna av det Småländska Höglandet bara några mil därifrån...

Pastorn Variant

  Nära nog alla årets vättern-harrar föll för en av Sveneric Loodhs nattsländeimitationer. "Pastorn" är kanske hans mest kända sedge-fluga - den som har kropp med lindade fibrer från en mörk kalkonstjärtfjäder och där den vita spetsen får bilda yttersta delen av bakkroppen och där flugan sedan förses med en mörk vinge. Den fluga jag fiskade med var bunden i samma modell, men hade dubbad, gråbrun harörekropp, platt liggande, V-klippt vinge av en sektion från en ljust mellanbrun, lätt spräcklig kalkonfjäder och gingerfärgat tupphackel, från vilket också några fibrer var inbundna som en kort stjärt. Flugan gick bäst i krokstorlek 14, fiskad på lång och tunn tafs för att inte skrämma harren i det extremt klara vattnet. Från båt kan man ofta se Vätterns botten på 10 meters djup och mer.

  Lång och slank harr

  Jag har ännu inte krokat någon riktig storharr i Vättern, utan fått nöja mig med mindre exemplar. Men de stora finns där - jag har sett några rejäla fiskar. Dels vakande ute på sjön, och dels vid uppgången för lek i lilla Röttleån strax söder om Gränna.

  Vätterns harr är lång och slank med ett förhållandevis litet ryggsegel. En av sommarens harrar hamnade som snabbskiss i teckningsblocket med korta noteringar om färg och teckningar. Den hade olive rygg och klart orangefärgade bröst- och bukfenor. Den olivefärgade ryggfenan var sparsamt beströdd med mörkare fläckar och bakre kanten var rosa med anstrykning av krapplack, som konstnärsnamnet är på denna speciella, lite violetta färgton. Rent allmänt ger harren ett ljust intryck av klarvattensfisk. Kanske kan den snabbt tillkomna skissen bli underlag för en akvarell någon gång i framtiden...

  Nu är säsongen slut. Men det kommer en ny sommar igen. Ge då Vättern en chans som flugfiskevatten, om du har vägarna förbi. Låt inte sjöns karaktär av innanhav skrämma dig. Harren går nära land - om bottnarna bara är de rätta. Det är de partierna du ska koncentrera dig på. När fisken börjar vaka ser du bara strandregionen och glömmer snart att du har mil av vatten framför dig.

  Vättern är ju så stor att det är en omöjlighet att på några få säsonger lära sig alla bra harrplatser, som kan fiskas från land. Själv har jag koncentrerat mitt fiske till några få kustavsnitt, och främst då vid Brevik på sjöns västra sida och området mellan Gränna och Röttle på östra sidan. Men jag har fiskekompisar, som prövat andra platser med stor framgång, och dessutom har jag fått påringningar från andra flugfiskare, som också berättat om fantastiska fisken de kvällar förhållandena varit de rätta. Sammantaget visar mina egna erfarenheter tillsammans med dessa rapporter att det finns många intressanta fiskeplatser på båda sidorna av Vättern. Några sådana strandavsnitt är markerade på kartan här ovan, samtidigt som några flugfiskare ger korta kommentarer kring sina egna erfarenheter från fisket i sjön längre ner i denna artikel.

Blålinje

Jan Å Fritzson, som haft båt i Vättern sedan början av 80-talet, berättar att han främst fiskat vid Gränna, men att han också tagit båten över till Baskarp på andra sidan sjön. Här har han funnit ett bra harrställe strax norr om hamnen, där man också kan fiska från land. Över huvud taget finns det fler partier, som är lämpliga att fiska från stranden på Vätterns västra strand, menar han, medan sydöstsidan ofta kräver tillgång till båt. Harrfisket är vanligen bra från midsommar - om det inte varit en speciellt kall vinter, då säsongen kan bli förskjuten på grund av att vattnet är extremt kallt långt in på sommaren. Juli och augusti är sedan bra fiskemånader, men även hösten kan bjuda på fint harrfiske, särskilt efter en varm sommar, då Vättern magasinerat mycket värme... Det är inte heller ovanligt att man också får öring vid harrfisket, fortsätter han. Öringen stryker nämligen ibland mycket nära land. Över huvud taget är strandregionen intressant i Vättern. Genom strömbildningar och kraftiga vågrörelser när det blåser syresätts stränderna, och det rörliga vattnet bildar förutsättning för ett insektsliv, som man normalt annars bara finner i rena strömvatten.

Blålinje

Christer Danielsson bor utanför Karslborg och det är därför naturligt att han främst vänder sitt intresse mot Hankens hamn och "Harrviken" strax norr om staden. Men han ser också partiet norr om Brevik som ett säkert harrställe. Det är under allra senaste åren, som vi märkt ett ökat intresse för Vättern som harrvatten, säger Christer. Men i själva verket har många gamla utterfiskare - och även flugfiskare som fiskat med spö - känt till det fina harrfisket sedan länge. Själv fiskar Christer från midsommar och väljer helst kvällsfisket, även om han menar att eftermiddagarna också kan vara bra. I somras gick han tillsammans med en kamrat och kastade från stranden en kilometer norr om Hanken, då en lax på ett par kilo kom forsande som en torped efter betet. Men den vände i ytan inne på grunt vatten. Kanske upptäckte den oss i sista stund och blev skrämd, för den tvärvände och simmade snabbt utåt igen, berättar han. Men händelsen visar att det förmodligen bara är en tidsfråga innan vi får täta rapporter om lax fångad på fluga längs Vätterns stränder, avslutar Christer. Redan nu tas det ju också en del öring vid sidan av harren.

Blålinje

Björn Blomqvist, välkänd fiskeskribent. Har kontakt med många lokala sportfiskare, vilka liksom han själv upptäckt det fina fisket i Vättern. Björn rekommenderar några säkra harrplatser: Stranden några hundra meter norr om Breviks fiskehamn, utanför Brandstorp, Gräshult söder om Karlsborg, Grevbäck norr om Hjo och Almnäs strax söder om staden. Vättern är fortfarande i stort sett outforskat som flugfiskevatten, säger Björn. Men här finns oerhört goda förutsättningar för att vi inom de närmaste åren kommer att betrakta sjön som ett unikt svenskt vatten i världsklass. De senaste åren har dessutom visat att Vättern på många platser kan fiskas vadande från land, medan de flesta tidigare utgick från att man måste ha tillgång till båt för att nå fisken i detta innanhav.

Blålinje

Text & akvarell: Gunnar Johnson 1991 ©

 

Till Flugfiske Magasinets startsida

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar.
Här är mina rekommenderade inställningar

Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten.  Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet.

Mats Sjöstrand 2016

Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig.

Hälsningar
Webbmaster
Mats Sjöstrand

 

 

 

 

Annonsbar
Sponsorpolicy / Våra sponsorer: